Förlängd självupptagenhet!

Jag smyger upp mobilen på bussen. Försöker se ut som om jag bara kollar in facebook samtidigt som jag diskret gör en pussmun mot skärmen och trycker på slutarknappen. I samma ögonblick som jag trycker på ”skicka” ångrar jag mig. Jag skäms över mig själv, över min fåfänga och över min brist på självrespekt.

Gryniga spegelbilder

Det var väl någon gång när jag gick på högstadiet som folk började skaffa mobiltelefoner med kamera. Jag minns min första kameramobil, den var fantastisk! Två megapixel, och den både lät och såg ut som en miniatyrkamera. Jag minns att den var ny när jag var på konfirmationsläger, och mina kompisar var förundrade, är det en mobil eller en kamera? Jag var inte riktigt säker själv faktiskt! I samma veva började folk ta bilder på sig själva och lägga ut på nätet. Gryniga bilder med dassiga färger tagna i en spegel så att ansiktet ständigt doldes av mobiltelefonen. Jag tyckte att det var ett pinsamt och konstigt beteende, och att de personer som ägnade sig åt att fota sig själva verkade vara både totalt verklighetsfrånvända och egocentrerade.

Lite för nära

Det dröjde dock inte många år innan de gryniga spegelbilderna ersattes av närbilder på ansikten, tagna uppifrån. Mobiltelefontillverkarna hade hoppat på selfie-flugan och satt en kamera på framsidan av mobilen så man kunde se sig själv samtidigt som man tog bilden. Spegeln var inte längre ett nödvändigt hjälpmedel. Och här någonstans förlorades även jag. Från den tiden är alla mina profilbilder på sociala medier tagna ovanifrån och lite för nära. Problemet var ju att armarna begränsade bilden. Det gick knappt att ta bild på två stycken samtidigt, och att få med någon omgivning var helt omöjligt.

Ett sätt att kommunicera

Nu för tiden är selfies accepterade, man behöver egentligen inte dölja att man tar dem. Alla gör det, jag ser folk på stan som poserar för sig själva och mina vänner skickar bilder på sig själva till mig hela tiden. Selfies har blivit ett sätt att kommunicera.

Hur ska det sluta?

En vän berättade hur han var på besök i Edingburgh och där noterade han en ny selfie-variant. Folk hade fäst sina kameror och mobiler på så kallade selfie-pinnar. Selfie-pinnen löser problemet med den korta armen, och gör att bilden ser ut som om den är tagen av någon annan. Detta är en intressant utveckling i selfie-världen, vi behöver verkligen inte andra för att ta bilder längre. Ännu en social aktivitet har ersatts av tekniska lösningar. Jag funderar på hur det här kommer sluta?! Kommer vi kanske börja leva våra liv helt skilda från varandra, medan vi på sociala medier konstant försöker ge sken av att vi är omgivna av människor som vill ta bilder på oss? Kommer vi glömma bort att kameran finns för att bevara minnen och använda den som ytterligare en produkt som ökar vår självmedvetenhet? Kommer det finnas ett ”finger över linsen-filter” att lägga på bilden så att den ser ut att vara tagen av en vän med engångskamera? Jag har ingen aning, men jag kan bara konstatera att finns det tillräckligt många som ägnar sig åt något som ser idiotiskt ut så blir det socialt accepterat. Och det borde definitivt gå att utnyttja till något mindre självupptaget än en selfie!