En prioteringsfråga

Har ni tänkt på hur intressant det är att se det sista vattnet i vattenkokaren dunsta bort? Eller hur oerhört spännande det är att se på tv-shops reklamer om och om och om igen?

Det hade inte jag heller innan jag började på universitet. I samband med att jag började plugga blev jag nämligen också bekant med fenomenet hemtentor. Hemtentor är som namnet antyder tentor man gör hemifrån. I slutet på varje kurs läggs några frågor ut på nätet och sen brukar man ha ca 48 timmar på sig att leta upp den rätta litteraturen, skriva något vettigt och sen skicka in det för rättning. Det är ett ganska bra sätt om man har självdisciplin, och är bra på att disponera sin tid. Det är ett dåligt sätt om man är ofokuserad och dåligt på att planera vilket tyvärr är fallet med mig.

När jag stiger upp på morgonen en tentadag så är det alltid med inställningen att jag ska plugga utan stopp tills jag är färdig så att jag blir av med skiten. Det är då det konstiga inträffar, så fort jag sätter mig framför datorn kommer jag på att jag ju måste ha något att dricka, och är det tenta räcker det ju inte med vatten. Nej apelsinjuice ska det vara, den ska vara färskpressad och jag ska ha pressat den själv. Sen efter ca 40 min av promenad till affären inhandlade av apelsiner, pressande och drickande av juicen gör jag ett nytt försök, men det är då jag kommer på att jag verkligen borde prova den första tröjan jag köpte och se om den verkligen passar, sen när jag gjort det börjar jag bli hungrig och känner helt plötsligt för att ge mig på något lite mer komplicerat och tidsödande matlagningsprojekt.

Jag kan bli så trött på mig själv, det har till och med hänt att jag satt mig vid datorn och tio minuter senare insett att jag helt utan att noterat det nu står och dammsuger vardagsrummet. Dammsuger! Som om det skulle vara bättre!? Men det är faktiskt så att även de saker som jag i vanliga fall skjuter upp blir roliga och lätta att göra under tentaskrivandet. Det är aldrig så välstädat och nytvättat hemma hos mig som då. Jag inte bara diskar upp all disk för hand, trots att jag har diskmaskin, jag putsar hela diskbänken och torkar av alla skåpluckor också.

Jag vet att jag inte är den enda som har det så här och att detta fenomen inte bara uppdagas vid tentaskrivande utan är en biverkning av många tråkiga jobb. Men oavsett så insåg jag att det nu hade gått för långt när jag kom på min egen hjärna med att uppmana mig att bara se hur det sista vattnet i botten av vattenkokaren förångades, sen skulle tentan skrivas...kanske.

En vän till mig hade en teori om att tentaskrivning kickar igång kreativiteten och energin att det är denna som gör att alla andra projekt och tråkiga saker plötsligt känns intressanta och roliga. Men jag vet att det inte alls handlar om en energisk kreativitetskick, snarare tvärtom det handlar om lathet, och en allt för manipulativ hjärna

Mitt försvar får helt enkelt bli att jag arbetar bäst under press. Samtidigt är det fruktansvärt frustrerande att jag lyckas skriva den där förbaskade tentan på de tre sista timmarna innan deadline, samtidigt som det gnager i huvudet att hade jag bara struntat i att tvätta, läsa alla wikipedias artiklar om kaniner och framförallt fascineras av avdunstande vatten hade jag varit klar igår.

Jag och pensionärerna

Pensionärsgympa! När 20 tanter och gubbar står och trampar vatten heter det pensionärsgympa. Men vad händer när jag hoppar i?

När jag berättade för mina kompisar att jag varje torsdag går på vattengympa så skrattade de åt mig. De trodde att jag skämtade, drev med dem när de diskuterade de olika träningsformer de ägnade sig åt. Jag skojade inte. Varje vecka står jag och gubbarna och tanterna och trampar vatten i bassängen i badhuset i Svenljunga.

Jag har länge letat efter en träningsform som passar mig och som jag inte tröttnar på. Jag har testat på styrketräning, men då blir jag bara helt rastlös. Simma och springa går bra, men det blir himla ensamt i längden, för att inte tala om gruppass, jag avskyr dem! Sådana där klasser av areobicstyp där en käck instruktör står och hoppar i färgglada tights och perfekt vältränad kropp och kombinerar ben och armrörelser i helt omöjliga och snabba mönster. Alltså jag har förstått att många gillar den typen av träning, men det är nog främst personer som har någon typ av koordination. Jag känner mig mest som en flodhäst eller kanske ett kylskåp som försöker imitera en balettdansös. Eftersom jag mest oroar mig för att andra tycker att jag ser dum när jag inte överhuvudtaget förstår hur jag ska kunna sträcka ut mitt ben i 90 graders vinkel samtidigt som jag tittar under mitt knä, lägger armen runt min egen axel och hoppar upp och ner så får jag inte ut så mycket av den sortens träning. Att det dessutom ofta är speglar runt hela träningssalarna gör inte saken bättre, för oavsett hur dum jag än känner mig så ser jag alltid snäppet dummare ut.

Kanske låter det som om jag talar emot mig själv lite när jag säger att jag inte gillar gruppträning med koordination och samtidigt hyllar vattengympan, men det skiljer sig mycket. Det är visserligen snygga och glatt påhejande ledare som står där på kanten, men jag behöver inte oroa mig för vad andra tycker och tänker eftersom jag är helt dold under vatten. Dessutom ger vattnet såpass mycket motstånd att man inte behöver göra allt för komplicerade rörelser koordinationsmässigt för att få ut något av träningen. Det är nog svårt att förstå hur tungt och jobbigt det faktiskt kan vara att vara med på ett vattengympapass om man aldrig har testat. Och jag kan förstå att det är svårt att tro att ett vanligt plastlock kan var bästa sättet att träna magmusklerna.

Just plastlocket var jag själv lite tveksam till, vi skulle hålla fast det mot väggen med fötterna och sedan dra det upp och ner längs kaklet med hjälp av benen, det kanske inte låter så farligt, men tro mig mina magmuskler fick verkligen känna att de levde, eller snarare bli påminda om att de fanns.

Visserligen är det antagligen överhängande pensionärer som jag tränar tillsammans med varje vecka. Men förutom det är det definitivt ingen pensionärsgympa. Det som är så bra med vattengympa är nämligen att man kan välja själv hur hårt man vill att det ska vara. Jag brukar vara helt slut. Mina träningskompisar är 50+ och vi har jätteroligt!

Röd korv och blöta ungar

”Skriv något intelligent och djupsinnigt om vad du har lärt dig under din julledighet”. Det var ett råd jag fick när jag gnällde över att jag inte visste vad jag skulle skriva om i denna årets första krönika. Intelligent och djupsinnigt... det enda intelligenta jag har gjort under julen är att svara ja på tomtens fråga om jag har varit snäll i år, och det enda jag verkligen har djupdykt i är alla dessa chokladkartonger som hör julen till. Jag borde antagligen skriva något klokt om hur jag insåg att livet är för kort för att slösa bort på långa sovmorgnar och för mycket choklad. Men eftersom jag råkar tillhöra en av dem som tycker att om livet ska slösas bort på något så är det just sovmorgnar och choklad så känns det inte speciellt trovärdigt. I ärlighetens namn så har min hjärna varit ganska avstängd under julen. Jag har läst en bok vars titel jag inte tänker skriva ut, men för er som verkligen vill veta handlar den om en vampyr som glittrar i solljus.

Men så slog det mig att jag faktiskt har tillskansat mig en kunskap under denna julledighet; jag har lärt mig hur man överlever en vistelse i ett danskt badland!

När jag fick förfrågan att följa med några vänner till Danmark och bo på hotell i mellandagarna tänkte jag att det kunde bli trevligt, dricka lite öl, äta lite röd korv och åka lite färja. När jag fick reda på att det var ett badhotell vi skulle bo på blev jag lite tveksam. Vi som skulle åka var alla över 20 och jag tänkte att det möjligtvis kunde bli så att vi skulle få trängas med väldigt mycket vilda barn, men den tanken slog jag bort, jag gillar ju trots allt att bada. Det visade sig dock att jag hade alldeles rätt.

Första gången jag steg in i badhuset var paniken nära, det var inte bara det att det var barn överallt, dessa barn sprang, hoppade, skvätte vatten och verkade helt förvildade. De föräldrar som jag överhuvudtaget sågs till satt vid kanten med en stor öl och verkade släppt allt vad uppsikt och uppfostran heter. Nu inser jag att jag ger sken av att vara en barnhatare, så är det inte, men ibland när man vill vara på en lugn semester så kan det vara skönt att inte ha en unge som tjuter i örat på en under frukosten. Jag inser också att man är korkad om man åker till ett badland då, men men när skadan redan var skedd var det bara att göra det bästa av situationen. Jag skulle vilja påstå att jag efter tre dagar på detta danska badhotell var något av en proffs på att undvika barn. Jag tänkte därför att jag i egenskap av expert skulle dela med mig av några av mina bästa tips:

1.Barn gillar inte att sitta still, bastun och bubbelpoolen är din fristad!

2. Barn går upp och går och lägger sig tidigt. Efter 9.00 är frukostbuffén fri från små kladdiga fingrar, och efter 21.00 är hotellbaren din.

3.Barn (och framförallt deras föräldrar)gillar inte djupt vatten. Längst ute i bassängen är det fritt fram att hänga.

4. Den internationella tiden för matdags för barn är 18.00, från halv sex är därför badhuset i stort sett tomt.

Utöver dessa tråkiga vuxenpunkterna lärde jag mig en annan viktig sak: Barn har himla roligt, och om man bara släpper lite på sin vuxna stelhet är det faktiskt värt att vänta i 20 minuter bara för att få åka vattenrutschbana i gummiring en enda gång.

Mer glitter åt folket!

Mellandagarna är nog de allra bästa dagarna på året! Införjul-stressen är över och nyårsafton nalkas, Det finns fortfarande mycket julmat att äta direkt ur kylskåpet. Som om det inte vore nog med det är bortflyttade vänner hemma och prylarna billigare än någonsin förr. Visserligen kommer jag kanske få lite svårt att stänga nyårsblåsan efter all julmat, men vad gör väl det? Det är så oerhört skönt med ledighet att till och med extrakilona är välkomna!

Eftersom julhelger innebär ledighet så skriver jag denna krönika innan både jul och nyår, därför vet jag i skrivande stund inte om jorden klarade sig från undergången, eller inte. Men det hoppas jag verkligen! Det skulle kännas så snopet att sitta här och slösa bort en bra stund av mina sista dagar på att skriva en krönika som ingen kommer läsa.

Om nu jorden klarade sig så innebär det att även nyårsafton är räddad. Det nya året ska självklart firas in med bubbel, raketer och nyårslöften. Jag tror att det finns ett väldigt viktigt samband mellan mellandagarnas osunda leverne och nyårslöften. På mellandagarna har den där avslappnade känslan utrymme att infinna sig eftersom man känner att det ändå bara är en vecka kvar på året, oavsett om man äter för onyttig mat, rör på sig för lite, gör åt för mycket pengar, eller inte utnyttjar sin tid till vettiga saker kan det inte hinna gå så mycket åt skogen att livet hamnar i spillror på en vecka. Och om det nu mot förmodan ändå skulle hinna hamna i spillror så infinner sig årets största chans att börja på ny kula inom mindre än en vecka.

Det är alltså inte så att nyårslöftena först och främst finns till för att vi ska uppfylla dem (för med handen på hjärtat hur många lyckas med det egentligen?) De finns till för att vi ska slippa stå där på tolvslaget med champagneglaset i handen och en stor klump som delar plats med nyårssupén i magen för att vi avslutade året på ett så dåligt sätt. De finns till för att vi människor är såpass dumma att vi från år till år lyckas intala oss att nästa år, det är året då... och så en massa löften som vi sedan bryter i februari.

Men jag säger inte att denna medfödda dumhet, eller förträngning som nog är den rätta psykologiska benämningen, är så himla dålig. Nyårsafton hade inte känts sådär extra sprakande festlig om alla satt och ångrade det gångna året. Kanske är det inte dumhet, kanske är det smarthet. Men samtidigt är det tråkigt att nyårsafton är den enda dagen på året då vi lyckas med att fullständigt lura oss själva, varför är det så?

Är det all glädje allt glitter och glamour och den där lite för snäva paljettprydda nyårsblåsan som ger oss en sådan framtidstro på nyårsafton? Kanske är det flärden som är nyckeln till att hålla nyårslöftena, och den som saknas där i februari när löftena bryts? Jag gillar flärd jag kan helt klart tänka mig att fylla mitt liv med lite mer av den varan. Mitt nyårslöfte i år får helt enkelt bli att införa mer glitter och glamour i vardagen, det tycker jag faktiskt att vi alla ska lova varandra. För det är vi bannemig värda mer än en gång om året!

Gott Nytt Glittrande År!