Vet din plats!

Kvinnan har en korg fylld med varor. Jag ser henne ställa sig i kön till kassan. Men så plötsligt kommer hon på något och ställer ner sin korg i kön medan hon går iväg för att leta upp varan hon glömt. Nästan direkt kommer det en man, även han med en korg full med varor. Han tittar lite fundersamt på korgen som står där på golvet och tänker precis ställa sig framför den när kvinnan kommer tillbaka med famnen full av varor. Hon ger honom ett riktigt ilsket ögonkast innan hon plockar upp sin korg och ställer sig framför honom i kön.

Ingen levande organism

Jag blir så fruktansvärt provocerad. Kvinnan paxar alltså en köplats med sin korg. Hon har inte handlat klart, men för att vara säker på att ingen av de personer som faktiskt håller sig till den oskrivna köregeln ska kunna gå före henne ställer hon ner sin korg.Låt mig bara klargöra en sak här; en korg är ingen levande organism, en korg är ett redskap, och en korg kan framförallt inte paxa en köplats.

Något olika uppfattningar

Kanske upprörde detta scenario mig extra mycket eftersom kvinnan med korgen verkligen utmärkte sig med sitt dåliga beteende. Vi svenska är kända för att vara bra på att köa. Vi köar till allt, mat, medicin, biljetter, vi köar för att få betala och vi köar för att få betalt. Vi köar när vi har bråttom och vi köar när vi har gott om tid. Och de allra flesta vet hur man gör när man köar. Det spelar liksom ingen roll om man ska med ett tåg eller har all tid i världen, din köplats är din köplats och den kan ingen annan ta. Dock finns det tillfällen då jag får en känsla av att vi möjligtvis har lite olika uppfattningar om vad som gäller. Därför tänkte jag, en gång för alla svart på vitt skriva ner exakt vad som är rätt köbeteende så behöver vi aldrig mer stå där och lite svenskt muttra för oss själva.

Det rätta köbeteendet

För det första: ett kösystem handlar allra mest om tid, den som har stått längst tid i kö är också den som ska få betjäning först. Om det öppnas en kassa när jag står längst bak i kön är det därför faktiskt inte min mänskliga rätt att kasta mig till denna kassan, det bör vara den person som står längre fram och alltså har köat under en längre tid än jag som ska få den första platsen i den nyöppnade kassan. För det andra: om jag har en kundvagn fylld med varor så hör det till allmänt hyfs att släppa förbi kunden som bara har ett paket mjölk. Men jag behöver bara göra det en gång. Även om det står femton kunder med bara ett paket mjölk efter mig så är det bara den första som jag faktiskt måste släppa förbi. För det tredje: om jag vet att jag har ett extra ärende som kommer ta tid, kanske ska jag fylla på mitt busskort, då släpper jag förbi de resenärer som redan har sina färdbevis i ordning. Och för det fjärde och sista: en köplats per ärende gäller! Varken korgar, hundar, barn eller vänner är alltså godtagbara som tills vidare-köare!

Att säga ett sanningens ord

Det finns faktiskt bara en enda sak som är mer svenskt än att köa och det är det att knyta näven i fickan. Så när kvinnan med korgen bröt mot alla tänkbara köregler, hade jag stor lust att gå fram och påtala att hon faktiskt inte följde svensk köpraxis, det var förresten inte bara jag som hade lust att säga henne ett sanningens ord, det var tre långa köer som tittade surt på kvinnan med korgen. Men ingen av oss kunde något göra, för det första ville vi självklart inte ställa till med en scen och framförallt hade vi ju en köplats att hålla fast vid!