onsdag 19 februari 2014

En riktig katt-astrof

Jag har lovat mig själv att inte skriva några krönikor om min katt eftersom jag vet att andras katthistorier är supertråkiga att lyssna på. Jag hade av samma anledning också lovat mig själv att inte lägga ut några kattbilder på sociala forum. På min sida på fotomediet instagram är ungefär 90 procent kattbilder. Jag kan bara inte låta bli. Och nu tänker jag alltså också bryta mitt löfte om att inte skriva kattkrönikor.

Gatukatten Bob
Anledningen till att jag tänker gå emot mina principer grundar sig i att jag för ungefär tre månader sen blev kattägare till en söt men ack så ettrig sak vid namn Klas. Men huvudorsaken till att jag nu väljer att skriva en kattkrönika har med boken Gatukatten Bob att göra. Jag började lyssna på den för ett par dagar sedan och kunde inte sluta. Det är en fantastisk och helt sann berättelse om en kille som lever ett hårt liv som gatumusiker i London. Han är fast i ett drogberoende och ser ingen framtid för sig själv. Men så träffar han Bob, den hemlösa katten som förändrar killens liv. Den kattberättelsen har lästs av miljontals människor runt om i världen. Om inte det är ett bevis för att andras katthistorier är fängslande så vet jag inte vad som är det. Därför tycker jag att jag borde kunna skriva en krönika om min katt Klas.

För katten!
Klaskatt eller Klasas som han för det mesta heter gör allt för att jag och min sambo aldrig ska få en lugn stund. Han brukar väcka mig genom att bita mig i tårna. Och jag lovar att det inte finns en enda katt i hela världen som kan jama så starkt som Klas gör klockan sex på morgonen. Men bara på helgen såklart, på vardagarna ligger han mysigt hoprullad trots att klockan har ringt flera gånger.

Klas gillar att välta vaser, äta upp krukväxter och bita av antennkablar. Han vill sitta så högt upp som möjligt och ser inga bekymmer i att han river ner allt i sin väg för att ta sig dit. Han raderar gärna krönikor, tentor och andra viktiga texter genom att sätta sig på tangentbordet och om man går på toa tycker han att det är trevligt att försöka fånga toapappret först när man torkar sig, och sen när man spolar, det och det faktum att han ibland torkar sig efter sina egna toabesök genom att gnida sig mot mattan har också gett honom namnet Klajan-Bajan.

En crazy catlady
Men det är någonting med Klas som gör att han trots alla dessa hyss blir älskad av alla. Jag har upptäckt hur inte bara 90 procent av mina sociala medier är fyllda av Klas, jag kan också prata om honom i timmar, han har gjort mig till en riktig crazy catlady.


Klas är ingen hittekatt, han är född in i ett liv av kärlek och kanske är det därför han är övertygad om att vi älskar honom vad han än tar sig för. Och konstigt nog har han rätt! En katt kan förgylla, förändra eller rubba din vardag. Men i slutändan kan ingen låta bli att påverkas av en liten katt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar