Lev livet som en katt

Nytt år, nya vanor, nya gymmedlemmar, nya bantningsmetoder, mindre nagelbitande, lyckligare förhållanden, mer kärlek, mindre stress, mindre socker, mer fibrer, nya klädstorlekar, mer grönt te, mindre portioner, mer pluggande, mindre festande, mer tid med vänner, mer löften, mer mål.

Jag blir galen. Det går inte att gå in på ett enda socialt medie, öppna en enda tidning eller prata med en enda vettig människa utan att någon form av målsättning ska diskuteras. Inte nog med att folk lovar saker de absolut inte kan hålla, de verkar få total minnesförlust när klockan slår 00.00 på nyårsafton. Vem har någonsin hållit ett nyårslöfte längre än tre månader? Det finns säkert någon, men denna någon är i så fall undantaget som bekräftar regeln. Regeln om att nyårslöften finns för att brytas. Jag har själv haft nyårslöften. Och stora mål. Men jag har insett att det inte fungerar, det blir för mycket, ingen kan ändra på sig själv på några minuter.

Snyggare, trevligare och lugnare

Löftet brukar i slutändan bli att minska stressen, men effekten blir den motsatta. Och i takt med att gymmet tappar medlemmar ökar försäljningen av snabbmakaroner, och någon gång i mars är vardagen återställd och vi tänker att till sommaren då ska vi minsann bli snyggare, trevligare och lugnare.

Jag tror att vi fokuserar fel. Vi bestämmer oss för att inte stressa, när löftet borde vara att ta det lugnt. Det är en betydlig skillnad, grundinställningen är inte stress, utan lugn. Jag tittar på min katt när jag skriver det här. Han stressar minsann inte, utan ligger förnöjt och sover på skrivbordet, bara för att det råkade vara där han befann sig när han blev trött.

Fyrbent lärdom

Det slår mig att vi faktiskt har en hel del att lära av våra fyrbenta vänner. Nyårslöftena skulle inte vara så svåra att hålla om de gick ut på att sova när vi är trötta och vakna när vi är utsövda. Äta när vi är hungriga och dricka när vi är törstiga. Inte planera så mycket, utan ta dagen som den kommer. Visst skulle vi träna ibland, men bara när vi känner för det och om det är tillräckligt roligt. Vi kan umgås med vänner då och då, men bara så länge det roar oss. Livet är för kort för att ödsla tid på vänner som sover när vi är vakna och är vakna när vi sover. Ibland skulle vi ta en promenad, men inte om det regnar, det finns inget uppfriskande i att bli blöt och kall. Vi skulle se till att hålla oss hela och rena, men inte bry oss särskilt mycket om det råkar bli lite extra hull på magen under vinterhalvåret, en mjuk mage tyder på välmående och är dessutom mycket mysigare att gosa med, och är det något vi ägnar mycket tid åt så är det gos. Det gör ju att vi känner oss snyggare, trevligare och lugnare.

Se där, att leva mer som en katt verkar kunna vara en betydligt trevligare väg till samma gamla nyårsmål!