Det är ju ändå korken som räknas

Nyårsafton närmar sig, och festplaneringen är i full gång. Förväntningarna är höga på att just den här nyårsafton ska vara starten på ett fantastiskt nytt åt. Som ett litet tips så här i festtiderna skulle jag vilja berätta om en vän som jag brukar fira nyår tillsammans med. Vi kan kalla honom Anton, för han heter nämligen så.

Ett år av väntan

Det är nyårsafton 2011/ 2012 min vän Anton skryter om att han har köpt en JÄTTESTOR flaska med champagne till tolvslaget. När klockan slår 00.00 och det nya året rings in har Anton slarvat bort sin jättestora flaska och firar istället in det nya året med vatten. Dagen efter när vi städar hittar Anton sin jättestora flaska oöppnad, och lycklig över att han fortfarande har chansen att skjuta iväg korken lovar han att han ska ta med sin flaska nästa nyårsafton.

Det här med champagne på nyår är lite speciellt. Alla köper det, eller åtminstone något surt mousserande vin som ska likna champagne. Varje år säljs det miljontals flaskor av den bubbliga drycken, men ska vi vara helt ärliga är det få som faktiskt tycker om det torra vinet som ofta döljer sig i de snygga folieinklädda flaskorna. Det som inte sprutas ut över någon stackars vän får någon annan hälla ut i vasken dagen därpå. Tro mig jag vet, jag har städat efter ett antal nyårskalas.

Egentligen är det inte själva drycken utan snarare korken som är det viktiga. Det ligger någon slags skräckblandad förtjusning i att lyckas skjuta iväg korken just när klockan slår tolv.

Den fantastiska drycken

Åter till min vän Anton och hans jätteflaska med skumpa. Min vän Anton är en kille som håller sina löften och nästa nyårsafton hade han mycket riktigt med sig sin jättestora champagneflaska. Tolvslaget nyårsafton 2012/2013 kom, och den här gången var Anton på hugget. Han sköt iväg korken precis när klockan slog tolv och sedan började han bjuda friskt. Vi andra hade egentligen nog med att dricka av vårt eget sura vin men ville samtidigt inte göra Anton besviken när han nu hade väntat ett helt år på att få öppna sin jättestora flaska.

Och som vi drack! Vi förundrades alla över den söta och törstsläckande dryck som var innehållet i Antons flaska. Vi glömde helt bort våra egna sura skumpor och ägnade oss helt åt att faktiskt dricka ur hela Antons jättestora flaska.

Dagen efter pratade folk fortfarande om Antons skumpa, och lyckan var stor när vi fann den nu tomma jättestora flaskan och äntligen skulle få veta namnet på denna fantastiska dryck. Vi var alla rörande överens om att detta var drycken vi alla skulle fira in nästa nyårsafton med, den fick kosta vad den kosta ville

Så i år är vi ett gäng som ska göra som Anton och köpa varsin flaska Herrljungas alkoholfria äppelcider. Det är ju trots allt korken som är det viktiga!

Gott Nytt År!