En modern julsaga

Jag tog mig i kragen och begav mig till ett stort och vidrigt köpcentrum i Borås i helgen. Planen var att inhandla julklapparna, jag var inte helt ensam om att tänka den tanken. Det var obehagligt mycket folk där, alla med siktet inställt på att under så kort tid som möjligt konsumera så mycket som möjligt.

Innan jag gav mig iväg tänkte jag att det kunde bli lite trevligt att strosa omkring i affärer och lyssna på vacker julmusik. Det blev inte riktigt så. Det första jag såg var ett hysteriskt barn i femåsrsåldern med en lika hysterisk mamma som stod precis utanför entrén. Mamman hade ytterligare ett barn i en barnvagn och på marken framför henne låg en kasse vält och diverse julklappar låg utspridda runt kaoset. Femåringen grät hysteriskt och skrek att han minsann ville handla för sina egna pengar, och att det var orättvist att han inte fick det. Mamman skrek tillbaka att han faktiskt fick skärpa sig annars blev det inga julklappar i år!

En tid av konsumtion och stress
Det ingen av de hysteriska familjemedlemmarna märkte var att det lutad mot väggen vid entrén bara några meter ifrån kaoset satt en kvinna insvept i filtar med en pappersmugg i handen. En kvinna som frös i minusgraderna och som tittade på scenen som utspelades framför henne med rent hat i blicken.

Jag hade siktet inställt på julklappsinköp och ägnade inte kaoset någon egentlig tanke till att börja med. Men när jag lämnade butiken, smått irriterad över att kön i bokaffärbokaffären var onödigt lång på grund av att folk inte ens orkar slå in sina julklappjulklappar själva nu för tiden passerade jag återigen kvinnan med muggen, det var först då det slog mig vilken metafor för samhällets kontraster som hade utspelats framför mig bara någon timme tidigare.

Kan inte ensam rädda världen
Det var nästan så att jag undrade om mamman, barnen och den frusna kvinnan var skådespelare som spelade upp en scen. En scen tagen ur en tid som borde innebära solidaritet och lugn men som på senare tid mer och mer har kommit att handla om konsumtion och stress istället. Jag vill inte peka ut mamman och hennes barn som några onda personer,de är snarare offer av vår tid. Där konsumtion går före kärlek och stressen över julklappar överskuggar julens viktigaste budskap, att ta om varandra och visa varandra kärlek.

Jag är inte bättre än någon annan, jag spenderar årligen tusentals kronor på julklappar och min egen önskelista är lång. Jag kan inte rädda världen själv men det jag kan göra är att reflektera över det kaos som råder och försöka ändra på mitt eget beteende. Kanske kan vi istället för att ge bort den symboliska julblomman i år istället skänka de pengarna till någon hjälporganisation, om inte annat för att bota vår egen bittra eftersmak av den överkonsumtion som har kommit att höra julen till.