Vilken Birgit Nilsson?

Det är en vacker höstkväll i början av november. Jag och några släktingar befinner oss i Stockholm och är på väg till Chinateatern för att se på musikal. På vägen korsar vi Birgit Nilssons torg, och jag som tillhör Hjärnkontorgenerationen och i hela mitt liv har fått inpräntat i mig att ”frågar man inget får man inget veta” ställer utan att egentligen reflektera så mycket över det frågan; ”Vem är Birgit Nilsson?”.

Det skulle jag inte gjort.

Frågan leder nämligen till en lång argumentation med min släkting där hon bestämt hävdar att det nog är något fel på mig som inte vet vem denna Birgit Nilsson är. Diskussionen sträcker sig vidare till nästa dag och innefattar plötsligt den svenska skolans förfall och ungdomens lathet.

Jag visste verkligen inte vem Birgit Nilsson var, och svaret (som jag tillslut får efter en hel del ojanden över hur fruktansvärt dålig min allmänbildning är) är ingen aha-upplevelse. Tydligen har jag aldrig tidigare behövt veta vem denna kvinna är, för då hade jag antagligen i alla fall känt igen namnet.

Denna incident har många gånger fått mig att grubbla. Fråga mig vad som egentligen är allmänbildning och framförallt vem som bestämmer vad som är det. Här är det min släkting som bestämmer vad allmänbildning är. I hennes uppfattning om vad man bör kunna spelar Birgit Nilsson en central roll. Men jag kan inte låta bli att undra om en 17 åring och en 65 åring har eller ens bör ha samma kunskap. Av naturliga orsaker har hon självklart ett mycket större förråd av kunskap än vad jag har. Men jag tycker inte att jag är tappad bakom en vagn för att jag ibland måste fråga om saker. Om jag fick formulera en förklaring till allmänbildning skulle jag nog säga att det är kunskap man behöver för att överleva. Som att flugsvamp inte ska förtäras, bilar är hårda och människor mjuka, en glasbit är vass, eld är varmt, och att gul snö inte ska ätas. Det är allmän kunskap, sånt som alla vet, och de vet det för att de behöver kunskapen för att kunna leva ett normalt liv.

Självklart skiljer kunskap sig lite från person till person. Skilda egenskaper kräver olika kunskaper. Bland annat är jag inte säker på att min släkting skulle veta hur man tränsar en häst eller rengör en klarinett, men det vet jag. Jag överlever helt klart utan kunskapen, men mitt liv som ryttare och klarinettist skulle försvåras utan den. Min släktings vardag berörs inte av att hon inte innehar dessa kunskaper eftersom hon varken rider eller spelar klarinett. Triviala ting att kunna kanske, men för mig är de viktiga.

Jag skäms inte för att jag inte visste vem Birgit Nilsson var, det är nämligen inte en av de saker som jag själv anser är livsviktig för mig att kunna. Dessutom utspelade sig den här händelsen för ungefär fem år sedan och trots att jag numera är mycket medveten om vem denna svenska primadonna är så har jag inte fått något nobelpris, skrivit någon roman eller ens lyckats avsluta en prenumeration utan krångel. Kännedommen har inte hjälpt mig, den har visserligen inte stjälpt mig heller men jag tycker fortfarande att jag har rätt att hävda att vetskapen om vem Birgit Nilsson är faktiskt inte hör till en 90-talists allmänkunskapskvot.

Är det några saker man som ung ofta får utstå så är det just när äldre personer talar om vad man bör och inte bör kunna. Men jag måste säga att så länge vi kan leva ett fullt fungerande liv så har vi nog den kunskapen som vi behöver, allt annat är en bonus!