Att leva flera liv

“A reader lives a thousand lives before he dies. The man who never reads lives only one.”

George R.R. Martin

Mary Shelleys Frankenstein är en riktig klassiker och därför var det inte konstigt att den stod med i min litteraturlista till litteraturkursen jag läser just nu. Som jag tidigare skrivit om har jag lyxen och förmånen att bara kunna skicka ett mail till de fantastiska bibliotekarierna på Svenljunga bibliotek så ordnar de den litteraturen jag behöver för tillfället. När jag fick hem Frankenstein och öppnade den var det första jag fick se en stämpel med texten folkbiblioteket Svenljunga köping i blå färg under den karaktäristiska Svenljungasymbolen med tjurhuvudet. Jag såg framför mig hur bibliotekarierna hade fått gå ner i någon mörk och kall källare, med ett fladdrande stearinljus i handen för att kunna se de kalla stenväggar som från golv till tak pryds av hyllor fyllda med odödlig litteratur. Självklart hade Frankenstein det där obligatoriska dammlagret över sig som bibliotekarien var tvungen att blåsa av i ett stort moln.

Nu är inte denna bok uråldrig, men ändå från en tid där böcker var viktigare än idag. Den är tryckt 1959 och luktar precis som de böcker man kan köpa på loppis. Omslaget är i brunt läder och det är den är bunden, och antagligen är det bristen på lim som kan torka ut som har bevarat den i ett så bra skick trots att den har över 50 år på nacken. Att ha en såpass gammal lånebok invid sängen gör mig nyfiken. En gammal bok är fascinerande men en gammal lånebok är fantastisk. Jag önskar nästan att den kunde tala. Då kunde den ha visat mig hur andra människor reagerade på den klassiska 1800-talsroman. Kanske lästes den av en modig 10-åring som darrande tog del av den under täcket, eller kanske förändrade boken någons liv, öppnade ögonen för en helt ny genre och ett intresse för livet. Kanske har någon liksom jag haft den som skoluppgift och fått intensivläsa den gripande och fascinerande berättelsen.

Under litteraturkursen har vi även fått skriva läsarbiografier, alltså en lista av alla betydelsefulla böcker från innan vi kunde läsa fram tills nu. Det har inte varit helt enkelt men tillslut fick jag ihop en lista med allt från Sheriffen och Giraffen till just Frankestein. Det är spännande att studera listan och förstå att oavsett vilken livsfas jag har varit i har det alltid funnits en bok som har karaktäriserat och betytt extra mycket för mig just under denna period.

Det verkar som om alla böcker som man tar del av påverkar en på ett eller annat sätt. Min första bok var alltså Sheriffen och Giraffen och även om jag själv inte har några djupare minen av denna bok har mamma och pappa berättat hur de var tvungna att läsa denna berättelse om och om igen kväll efter kväll. Det verkar ju inte helt omöjligt att denna bok lade grunden till vem jag är idag. Jag undrar hur det skulle varit om mina föräldrar istället hade läst något av Strindberg, Chekhov eller Lord Byron? Hade jag varit nobelpristagare vid det här laget då?

Oavsett om man läser böcker av nobelpristagare eller Sheriffen och Giraffen så är det uppenbart att litteratur påverkar. Ju fler liv man levt genom böcker desto större chans har man att hitta gemensamma egenskaper med sina medmänniskor.