Mer glitter åt folket!

Mellandagarna är nog de allra bästa dagarna på året! Införjul-stressen är över och nyårsafton nalkas, Det finns fortfarande mycket julmat att äta direkt ur kylskåpet. Som om det inte vore nog med det är bortflyttade vänner hemma och prylarna billigare än någonsin förr. Visserligen kommer jag kanske få lite svårt att stänga nyårsblåsan efter all julmat, men vad gör väl det? Det är så oerhört skönt med ledighet att till och med extrakilona är välkomna!

Eftersom julhelger innebär ledighet så skriver jag denna krönika innan både jul och nyår, därför vet jag i skrivande stund inte om jorden klarade sig från undergången, eller inte. Men det hoppas jag verkligen! Det skulle kännas så snopet att sitta här och slösa bort en bra stund av mina sista dagar på att skriva en krönika som ingen kommer läsa.

Om nu jorden klarade sig så innebär det att även nyårsafton är räddad. Det nya året ska självklart firas in med bubbel, raketer och nyårslöften. Jag tror att det finns ett väldigt viktigt samband mellan mellandagarnas osunda leverne och nyårslöften. På mellandagarna har den där avslappnade känslan utrymme att infinna sig eftersom man känner att det ändå bara är en vecka kvar på året, oavsett om man äter för onyttig mat, rör på sig för lite, gör åt för mycket pengar, eller inte utnyttjar sin tid till vettiga saker kan det inte hinna gå så mycket åt skogen att livet hamnar i spillror på en vecka. Och om det nu mot förmodan ändå skulle hinna hamna i spillror så infinner sig årets största chans att börja på ny kula inom mindre än en vecka.

Det är alltså inte så att nyårslöftena först och främst finns till för att vi ska uppfylla dem (för med handen på hjärtat hur många lyckas med det egentligen?) De finns till för att vi ska slippa stå där på tolvslaget med champagneglaset i handen och en stor klump som delar plats med nyårssupén i magen för att vi avslutade året på ett så dåligt sätt. De finns till för att vi människor är såpass dumma att vi från år till år lyckas intala oss att nästa år, det är året då... och så en massa löften som vi sedan bryter i februari.

Men jag säger inte att denna medfödda dumhet, eller förträngning som nog är den rätta psykologiska benämningen, är så himla dålig. Nyårsafton hade inte känts sådär extra sprakande festlig om alla satt och ångrade det gångna året. Kanske är det inte dumhet, kanske är det smarthet. Men samtidigt är det tråkigt att nyårsafton är den enda dagen på året då vi lyckas med att fullständigt lura oss själva, varför är det så?

Är det all glädje allt glitter och glamour och den där lite för snäva paljettprydda nyårsblåsan som ger oss en sådan framtidstro på nyårsafton? Kanske är det flärden som är nyckeln till att hålla nyårslöftena, och den som saknas där i februari när löftena bryts? Jag gillar flärd jag kan helt klart tänka mig att fylla mitt liv med lite mer av den varan. Mitt nyårslöfte i år får helt enkelt bli att införa mer glitter och glamour i vardagen, det tycker jag faktiskt att vi alla ska lova varandra. För det är vi bannemig värda mer än en gång om året!

Gott Nytt Glittrande År!