För katter och bäbisar?

Är ni klappade och klara inför julen? Det är inte jag! Jag ställer mig något kluven till det där med julklappar. Så mycket jobb för att få se någon tindra med ögonen en minut om man har tur. Tacka vet jag när man var liten, då var julklappar minsann något tveklöst roligt och spännande. Ingen press på att ge bort några, det handlade bara om att ta emot. Det var så fantastiskt, en morgon bara låg de där, inslagna och färdiga att öppnas så att dess fantastiska innehåll kunde avslöjas för mina tindrande ögon, för då var tinder inget problem.

Men det var ju inte riktigt så att julklapparna helt magiskt landade under granen en morgon. Det var ingen skäggig äldre man med viktproblem som hoppade ner genom skorstenen och placerade alla dessa fantastiska gåvor där medan familjen fridfullt låg i sina bäddar. Nä, bakom dessa paket låg veckor av inhandlande, planerande, smusslande och inslagning.

Det är konstigt det där med paketinslagning. Som om det inte vore nog med att man ska behöva lägga ner sina surt förvärvade slantar på saker till andra. Saker som mer än ofta är helt fel och hamnar bortglömda i någon dammig byrålåda. Vet ni förresten att i USA sparar man alla presenter man inte vill ha i förpackningen och ger dem vidare till någon annan när tillfälle ges, DET tycker jag är smart! Nåväl, för att återgå till paketinslagningen. Efter allt sjå med att köpa julklappar ska man alltså dessutom behöva sätta sig ned och krulla snören, och vika snygga inslagningar, och sticka sig på saxen och få varmt lack på fingrarna och tejp i håret, och allt detta för att någon mindre än ett dygn senare ska slita upp paketen och slänga pappret i en stor hög. Jag tycker ofta att det verkar som att högen med papper och snören är större än julklappshögen. Det är helt absurt när man tänker på det. Egentligen tror jag att det bara finns två individer som uppskattar julklappspappren; nämligen bäbisar och katter, men de bryr sig å andra sidan inte om själva innehållet, så även där känns inslagningen något bortkastad. Som om det inte vore nog med att det är tidsödande och tålamodsprövande att slå in julklappar är det dessutom inte speciellt miljövänligt med alla dessa blekta och färgade papper.

Vad jag vet ger vi bort julklappar för att tre vise män gav Jesus gåvor när han föddes. Men jag tror inte att jag har missuppfattat berättelsen helt och hållet när jag vågar påstå att dessa presenter inte var inslagna i blekt och färgat papper. Deras paket innehöll visserligen guld, myrra (vad nu det är) och rökelse, och kanske kräver inte gåvor av den kalibern ett roligt papper för att uppskattas. Men det är ju tråkigt att vi idag inte håller på ursprunget av vår tradition. Jag hade inte tackat nej till lite guld, inslaget eller ej!

Men om ni nu nödvändigtvis, trots mina förmaningar, ska hålla på traditionen att slå in klapparna så använd inte blekt och färgat julklappspapper, slå in presenterna i något personligt istället. Kanske i någon lokaltidning ni tycker är fantastiskt bra? Jag vill inte verka egenkär och partisk på något vis, men själv skulle jag bli hímlans glad över ett paket inslaget i en sida av STT.

Slutligen vill jag avsluta med ett skämt som passar utmärkt såhär i juletider. Den ena nunnan sa till den andra: jungfrufödsel, det kan jag gå med på, men TRE vise män...?

God Jul