Brysselkål och pommes frites

Har ni sett Historieätarna? Om inte så gör det! Det är ett program på SVT där två av våra medieprofiler äter sig igenom historien. De befinner sig i allt från Stormaktstiden till 70-talet och lever och äter som man gjorde då. Det är ett både underhållande och intressant program, där jag många gånger tackar min lyckliga stjärna för att jag är född i en tid där jag slipper äta lungmos, fiskaladobe, tuppkammar och trupphuvuden, björktrast med kanelsås och fårskalle eller all denna gröt som de fattiga tycktes leva på..huh!

Det är skönt att leva i en tid där fräsch mat är på tapeten. Vi behöver inte oroa oss för att vi ska få diverse magåkommor och kärlsjukdomar eftersom vi lever på grönsaker i lagom stora portioner i högre grad än fett i överflöd..eller? Nej så är det ju inte tyvärr. Det är svårt att låta bli att undra vad man skulle tagit upp för rätter som symboliserade vår tid- 2000-talet om ett program liknande det jag nämnde ovan skulle göras om 300 år. Skulle man verkligen lägga vikt vid all den hälsomat som folk gärna utger sig för att laga och äta eller skulle man kanske genomskåda den riktiga 2000-talssvensken och servera rätter som pizza med pommes frites, hamburgare med pommes frites och friterad kyckling med... just det! Pommes frites!

Förutom att jag blir lite äcklad när jag ser på Historieätarna så får jag också lite dåligt samvete. Vi är så kräsna idag. Det finns så mycket vi inte tar vara på. Nä, det låter inte gott med lungmos, men kanske är det det? Det är vår kultur som bestämt att inälvsmat är äckligt. Och varför skulle det vara värre att äta tuppkam än friterade kycklingbitar, som förövrigt antagligen innehåller en hel del annat än bara rent kycklingkött?

Det konstigaste av allt är att många rätter rynkar vi på näsan åt tills det ställs på julbordet. Då blir de plötsligt traditionsenliga och nostalgiskt goda. Helt plötsligt ska det stoppas korv med äkta fjälster, och du har väl för guds skull inte glömt lägga in grisfötterna i gelén? Maten är tung, fet, och okryddad -och vi längtar efter den. Dock har vissa förändringar skett även på julbordet, även om dessa på något vis tycks ske långsammare än inom andra delar av vår matkultur. Visste ni till exempel att köttbullar och korv- vilka jag personligen tillsammans med skinkan förknippar starkast till julbord- faktiskt inte blev en helt naturlig ingrediens på alla Sveriges julbord förrän i mitten av 1900-talet? Vi verkar tro att vi är mer traditionsenliga än vad vi egentligen är. Den enda maträtten som är riktigt gammal och traditionell, som har levt kvar under flera århundraden av julbord är syltan, som faktiskt råkar vara gjord av kött från avskrapade huvuden! Själv är jag mest förtjust i brysselkålen, vilket är rätt bra för den får jag oftast ha för mig själv.

Vårt julbord verkar alltså med undantag för vissa starka överlevare utvecklas det med, Nationalencyklopedin påstår att de blir grönare och grönare, själv tror jag att det inte är långt kvar tills pommes fritsen är en naturlig ingrediens på ett julbord!