Jag och pensionärerna

Pensionärsgympa! När 20 tanter och gubbar står och trampar vatten heter det pensionärsgympa. Men vad händer när jag hoppar i?

När jag berättade för mina kompisar att jag varje torsdag går på vattengympa så skrattade de åt mig. De trodde att jag skämtade, drev med dem när de diskuterade de olika träningsformer de ägnade sig åt. Jag skojade inte. Varje vecka står jag och gubbarna och tanterna och trampar vatten i bassängen i badhuset i Svenljunga.

Jag har länge letat efter en träningsform som passar mig och som jag inte tröttnar på. Jag har testat på styrketräning, men då blir jag bara helt rastlös. Simma och springa går bra, men det blir himla ensamt i längden, för att inte tala om gruppass, jag avskyr dem! Sådana där klasser av areobicstyp där en käck instruktör står och hoppar i färgglada tights och perfekt vältränad kropp och kombinerar ben och armrörelser i helt omöjliga och snabba mönster. Alltså jag har förstått att många gillar den typen av träning, men det är nog främst personer som har någon typ av koordination. Jag känner mig mest som en flodhäst eller kanske ett kylskåp som försöker imitera en balettdansös. Eftersom jag mest oroar mig för att andra tycker att jag ser dum när jag inte överhuvudtaget förstår hur jag ska kunna sträcka ut mitt ben i 90 graders vinkel samtidigt som jag tittar under mitt knä, lägger armen runt min egen axel och hoppar upp och ner så får jag inte ut så mycket av den sortens träning. Att det dessutom ofta är speglar runt hela träningssalarna gör inte saken bättre, för oavsett hur dum jag än känner mig så ser jag alltid snäppet dummare ut.

Kanske låter det som om jag talar emot mig själv lite när jag säger att jag inte gillar gruppträning med koordination och samtidigt hyllar vattengympan, men det skiljer sig mycket. Det är visserligen snygga och glatt påhejande ledare som står där på kanten, men jag behöver inte oroa mig för vad andra tycker och tänker eftersom jag är helt dold under vatten. Dessutom ger vattnet såpass mycket motstånd att man inte behöver göra allt för komplicerade rörelser koordinationsmässigt för att få ut något av träningen. Det är nog svårt att förstå hur tungt och jobbigt det faktiskt kan vara att vara med på ett vattengympapass om man aldrig har testat. Och jag kan förstå att det är svårt att tro att ett vanligt plastlock kan var bästa sättet att träna magmusklerna.

Just plastlocket var jag själv lite tveksam till, vi skulle hålla fast det mot väggen med fötterna och sedan dra det upp och ner längs kaklet med hjälp av benen, det kanske inte låter så farligt, men tro mig mina magmuskler fick verkligen känna att de levde, eller snarare bli påminda om att de fanns.

Visserligen är det antagligen överhängande pensionärer som jag tränar tillsammans med varje vecka. Men förutom det är det definitivt ingen pensionärsgympa. Det som är så bra med vattengympa är nämligen att man kan välja själv hur hårt man vill att det ska vara. Jag brukar vara helt slut. Mina träningskompisar är 50+ och vi har jätteroligt!