Nu är det vår sägs det. För många innebär våren glädje och en befrielse. Jag känner stress. Stress över vårmodet. Överallt syns reklam med vackra brunbrända människor i svala ljusa kläder. Trots att det fortfarande är minusgrader på nätterna och snöstorm då och då så är det omöjligt att hitta ett par skor som inte läcker in vatten. Det är som att butikerna och klädskaparna varje år glömmer bort att svensk vår inte riktigt är som vår på kontinenten. Vårmodet borde snarare bestå av gummistövlar och fodrade regnkläder än skira klänningar. Det är inte ofta det är tillräckligt varmt ens i juni för dessa tunna kläder.
Jag inser att det här låter som ett riktigt i-landsproblem. Och det är det ju! Japan, eller ja det som är kvar av japan är snart självlysande. Och för de japaner som har förlorat allt, vänner, familj och hem i tsunamin är till och med en kärnreaktor som läcker ett i-landsproblem.
Men vad är det som definierar ett i-landsproblem egentligen? Jordbävning, tsunami och läckande kärnkraftverk är ju helt klart problem, och Japan har klassats som ett av världens främsta i-länder. Men inte går det väl att säga att en naturkatastrof är ett i-landsproblem? Samtidigt har katastroferna fört med sig svält död och hemlöshet. Tre saker som tyder på ett typiskt u-landsproblem. Kanske ligger problemens storlek i betraktarens ögon. Det gäller att sätta saker i sina rätta proportioner.
Samtidigt klarar vi inte av att bara bekymra oss för de stora problemen. Det är skönt att ha något oväsentligt att bekymra sig över ibland. Men ibland kan jag inte låta bli att undra om det är så att jag lever för skyddat. Är Svenljunga kommun så trygg så att jag blir nonchalant? Jag vet att det inte kommer skölja någon jättevåg över mitt hem i Sexdrega. Borde jag ha skuldkänslor för att jag har det så bra?
Självklart kan jag inte ens försöka föreställa mig hur hemskt det är i Japan just nu. Det är så långt ifrån min verklighet. Men skuldkänslor, ska jag ha det? Nä, det kan jag ju inte ha. Jag ska inte behöva känna skuld för att jag har det bra. Men det finns ett mellanting mellan att vara nonchalant och bekymra sig för all världens problem.
Man måste vara medveten om att hemskheter finns. Det är kanske ett steg på vägen att inse att mitt vårmodeproblem är ett i-landsproblem. Det gäller att få perspektiv på tillvaron för det är så att utan u-landsproblem skulle det inte finnas några i-landsproblem. Istället för att gå omkring och ha dåligt samvete kan jag kanske på något sätt försöka dela med mig lite av min välfärd och tur. På så sätt kan jag både hjälpa medmänniskor i nöd och lindra mitt eget dåliga samvete något.
Jag sänder varma tankar till de drabbade i Japan och vill gärna tipsa om att man kan bidra med hjälp genom att skänka pengar till olika hjälporganisationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar