Jag har en kunskap som ofta är ganska onödig. En hjärnbank full av information som snarare ger mig hånskratt än beundrande blickar. Jag är en melodifestivalnörd. Det är som att det enda som fastnar på mitt annars ganska teflonbelagda minne är fakta från melodifestivalen. Men tro inte att jag kan svara på frågorna som ställs på Dobidoo eller något annat klämkäckt frågesportprogram. Nä, det är inte direkt någon fakta som är bra att kunna, utan snarare saker i stil med att Charlotte Nilssons dräkt som hon bar när hon vann med Tusen och en natt 1999 fick hennes ena bröst att se ungefär dubbelt så stort ut som det andra.
Utöver all onödig information fullkomligt älskar jag melodifestivalen som fenomen. Alla glittriga kläder, alla schlagerdivor, och slutligen alla skandaler! Tyvärr har årets melodifestival inte bjudit på någon vidare skandal, och med handen på hjärtat, visst är det lite för skandalernas skull melodifestivalen har så höga tittarsiffror? Själv sitter jag och bara väntar på en nakenchock, eller att vinnaren ska råka trilla och krossa sin sångfågel.
I år var det ingen som stack ut ur mängden direkt. Annat var det under melodifestivalen 2000. En fjäderbeklädd norrlänning äntrade scenen på ett sätt som ingen annan har gjort, varken förr eller senare. Jag var nio år och satt som klistrad framför tv:n. Denna fantastiska man hade inte bara indianer med sig på scenen, hela han var som från en svunnen tid. När han sjöng stannade klockorna, och vinden blåste genom svenskarnas vardagsrum. Blåste och viskade, Roger! Roger!
Men det är något med melodifestivalen som upprör många känslor. Dessutom har jag en bestämd uppfattning om att många svenskar lever i förnekelse. Det är många som säger att de inte följer den där skiten, men ändå har väldigt mycket åsikter när den oundvikliga diskussionen om årets melodifestival kommer igång. Intressantast av alla är de personer som helt tar avstånd från melodifestivalen och hävdar att de inte har någon som helst åsikt. Låt mig bara påpeka att det faktum att man inte ser på melodifestivalen är ett aktivt val, och alltså måste man ha en åsikt.
Det är då det är bra att en artist som Roger Pontare kommer till Svenljunga den 15 maj! Då ska nämligen Svenljunga Symphonic Band ha konsert tillsammans med denna musikaliska norrlänning. Och är det inte underbart att man slipper göra ett val? För även om jag vill se Pontare för att få uppleva en liten bit melodifestivalshistoria på hemmaplan så behöver jag inte erkänna det. Jag säger helt enkelt; Jag är ett stort fan av SSB och jag tror att ett band som de till och med kan få en ”melodifestivalsdiva” som Pontare att bli riktigt bra.
Mina favoritbidrag
Hanna Hedlund med Anropar Försvunnen. Underbart nummer, hennes silvriga dress med inbyggd telefon var klockren.
Martin med Yeah Yeah, Wow Wow. Fortfarande given låt på förfesten. Aldrig har så många tv-apparater använts i ett och samma nummer.
Brandsta City Släckers med Kom och Ta Mig. Brandmansklappen är en riktig klassiker, liksom sångarens min när han råkar stänga av sin egen mikrofon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar