Gymnasieval. Gymnasieval, gymnasieval, gymnasieval, GYMNASIEVAL!
Vart jag än vänder mig pratas eller skrivs det om gymnasievalen. Och mina yngre vänner verkar inte ha mycket annat på hjärnan just nu. Det är som att 16- åringarna börjar leva i framtiden någonstans i några månader innan de går ur högstadiet. Men samtidigt så kan ingen klandra dem, valet till gymnasiet är en viktig del av livet. Men att välja är något av det svåraste och att välja till gymnasiet ser många som det slutgiltiga livsvalet. Det är svårt att undvika all reklam, lyssna på alla radioprogram och läsa alla artiklar som rör ämnet. Gymnasievalet indoktrinerar allas hjärnor den här perioden varje år.
Det var inte längesen jag själv stod inför detta val. Och jag hade ingen aning om vad jag ville bli. Det var någonstans i mitten av nian som de började, frågorna. Vem jag än träffade så blev jag utfrågad om vad jag skulle läsa och vad jag ville bli i framtiden. Och nu gick det inte längre att svara brandman, prinsessa eller delfintränare för nu handlade om att välja efter sina egna förutsättningar, arbetsmöjligheter och livet. Frågorna blev snart outhärdliga, och så fort jag såg någon jag kände så ekade det inne i mitt huvud: fråga inte om valen, fråga inte om framtiden, jag är bara 16 år, hur ska jag veta?
Nu är jag den där jobbiga frågvisa personen. Jag har en kusin som ska välja till gymnasiet nu, och jag lovar att han tycker att jag är ungefär den jobbigaste personen han känner för tillfället. För jag började inte tjata på honom i mitten av nian, nä jag började tjata på honom när jag själv började gymnasiet och han alltså gick i sexan. Varje gång jag ser honom utropar jag; men nu då, nu måste du väl bestämt dig?! Och han svara tålmodigt, nästan mekaniskt; ”det hänger mellan två program och vi får se vad det blir i slutändan.” I hans blick ser jag den där ledan. Han är fruktansvärt trött på att alla bara ser honom som ett komplicerat val.
Men jag skulle vilja slå hål på en myt. Myten om att gymnasievalet är lika med livsvalet. För ser man sig runt om i Sverige, ja bara i STTs spridningsområde, så skulle jag vilja påstå att det finns minst lika många som inte arbetar med det de studerade till på gymnasiet som de som faktiskt gör det. Jag var på konsert för ett tag sen och artisten i fråga som är en väldigt känd musikalartist berättade att han hade läst natur på gymnasiet. Och det var inte förrän han hade tagit studenten som han insåg att musiken var hans kall. Han lyckades trots sitt felval. För det viktigaste är inte valet, det viktigaste är att man trivs på sin skola, i sin klass och med sitt liv, sen får framtiden komma i just framtiden. Det löser sig, det gör det alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar