”Jag ska bara kolla facebook” Jag undrar hur många gånger jag har sagt eller tänkt den frasen. Eller när någon ska berätta något och man för hundrade gången säger: ”jag såg det på facebook”. Facebook måste vara ett av de mest använda orden i mitt vokabulär. Sidan har inte bara gjort mig beroende, den har även totalt förstört min förmåga att planera och ta kontakt med människor. Nu för tiden bestämmer man inte att man ska ses, utan de flesta samtalen avslutas med; ”vi tar det på fejjan”.
Mest talande för hur beroendeframkallande detta sociala medie faktiskt kan vara är den där typiska situationen som jag är helt övertygad om att alla som är medlemmar på fb någon gång har varit med om. Det är massor att göra. Kanske ska det pluggas för ett stort prov, eller ringas ett samtal eller varför inte skrivas en krönika. Det är då det händer. Den lilla facebookjäveln hoppar på tangentbordet och på något vis hamnar man stup i kvarten där. På det sociala mediet som man borde kunna ta rast ifrån. Det finns ingen gång som jag är så aktiv på fb som när jag verkligen inte har tid till det.
Jag har förbannat facebooks grundare ett antal gånger. Skulle det inte var bra om det fanns en funktion på facebook som stänger av det under en utsatt tid? Om jag trycker på knappen och ställer in tiden på en timme skulle jag omöjligt kunna logga in på mitt konto på en timme. Jag skulle få så oändligt mycket gjort. Om man kunde införa den här knappen på mailen, alla bloggar, youtube, spotify och ungefär alla andra internetsidor som finns också.
Men ärligt talat vet jag inte om det skulle fungera ändå. Min mobil har ju en sån knapp. En avstängningsknapp ska det visst finnas på alla mobiler, även om jag aldrig har hittat någon på min. För problemet är att även om jag stänger av min mobil så kan jag inte koncentrera mig för att jag undrar så vad jag kanske missar. Jag är fruktansvärt beroende av min mobiltelefon.
Det går att göra i stort sett allt med den. Jag kan besöka facebook om jag vill det, jag kan smsa och jag kan till och med ringa från den. Dessutom skriver jag de flesta krönikeutkasten i den. Så när min väldigt välanvända mobil bestämde sig för att radera allt jag någonsin skrivit och alla sms jag någonsin fått samt vägra starta utan laddare då blev jag näst intill panikslagen. Det var först då jag förstod Maria Montazamis känslor för läppstift. För utan min mobil känner jag mig naken, rädd och exposed!
Men som med allt så finns det även fördelar med teknik, hur beroendeframkallande det än må vara. Vilket fantastiskt kontaktnät jag har tack vare facebook till exempel. Och jag lovar att både jag, mina föräldrar och mina vänner tycker att det är skönt att man alltid kan nå mig på mobilen. Det kanske är jag som tillhör en skadad generation, men jag blir inte stressad av att alltid kunna nås. Möjligtvis blir jag stressad av att den här krönikan hade kunnat vara klar för en halvtimme sen om jag inte hade kollat facebook fem gånger. Men det är viktigt att komma ihåg att det faktiskt inte är tekniken det är fel på. Jag har helt och hållet min egen dåliga självdisciplin att skylla på i det fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar