Jag har velat bli någon typ av journalist så länge jag kan minnas. Skriva har alltid varit ett intresse, och även att underhålla folk. Så när jag efter tre månaders praktik på Svenljunga Tranemo tidning fick en förfrågan om att börja skriva krönikor varje vecka svävade jag på små moln. Jag skulle på riktigt få mina texter publicerade i en riktig tidning!
Min stora krönikeförebild är författaren och skådespelerskan Martina Haag. Hon skriver verkligen inte om seriösa och viktiga saker, men hon kan få vilket vardagsproblem som helst att bli en riktigt kvicktänkt och rolig krönika.
Det borde med andra ord inte vara så svårt att komma på ett ämne att skriva om, jag menar kan Martina Haag skriva en krönika om att vaxa benen borde väl jag klara av att hitta på ett ämne?
Det händer ju jättemycket nu. Det är påsk, det är äntligen vår, folk är lediga, projektarbeten lämnas in, studenten närmar sig för många. Och jag har INGEN som helst inspiration. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Nu har jag suttit framför datorn i säkert två timmar och stirrat på den svarta blinkande linjen som markerar att nu kan du faktiskt börja skriva när som helst.
När jag gick på gymnasiet läste jag en linje som inriktade sig på just journalistik och författarskap, och jag minns att klassen fick ut ett papper med knep som skulle hjälpa oss ur den värsta skrivkrampen. Precis vad jag behöver nu alltså! Efter lite rotande hittar jag pappret som ska bli veckans räddning. Jag bestämmer mig för att börja på punkt ett och arbeta mig neråt.
- Gå ifrån skrivandet en stund för att tänka på något annat.
Jag går ut till min häst som står och halvsover i solen, men på den korta vägen till hagen gnager det hela tiden i bakhuvudet: Vad ska jag skriva om? Vad ska jag skriva om? VAD SKA JAG SKRIVA OM? Och trots att jag ser många intressanta stenar, fåglar och blommor på vägen så känner jag inte riktig att inspirationen kommer till mig.
- Ät något sött. En sockerkick får igång hjärnan.
15 chokladägg senare, och det enda jag känner är illamående. Det är verkligen inte lättare att hitta på något att skriva om med en ömmande mage. Dessutom blir man törstig av choklad.
- Gå en rask promenad.
Inspiration= noll. Transpiration= överdriven.
- Läs någon annans krönika för att bli inspirerad.
Bra, nu är jag inte bara tom i huvudet, jag känner mig otroligt misslyckad som skribent också. Alla vet vad de ska skriva om utom jag. Dessutom vet jag inte om krönikan i mammas tidning som riktar sig till kvinnor över 40 är en bra inspirationskälla. Eller är det någon som vill läsa om klimakteriets faktiska fördelar? Ingen? Nä, trodde väl det!
- Släpp loss dina känslor
Jag vet inte riktigt vad det är meningen att man ska göra. Men jag har några familjemedlemmar som råkar få smaka på mitt högst irriterade humör. Ilska är en känsla! Och tänka sig, efter lite skrik, gråt och tandgnissel så släpper skrivkrampen. Jag ska minsann bevisa att jag inte är någon som sitter och tycker synd om mig själv.
Se där! Tillslut lyckades jag! En krönika är skriven, och det är en hel vecka kvar tills skrivkrampen återvänder. En vecka fylld av inspiration!
Och vet ni vad det bästa av allt är? Jag har precis gjort något som tar mig ett steg längre mot målet att bli en fullfjädrad krönikör. Jag har skrivit en hel krönika om absolut ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar