Musikaler ligger mig varmt om hjärtat. Det är något med kombinationen musik, teater och dans som jag bara inte kan låta bli att älska. Dessutom verkar det som att musikaler ligger rätt i tiden nu. På senaste tiden har det fullständigt exploderat av musikalfilmer, musikaliska tv-serier och självklart, det allra bästa de musikaler som spelas upp på en scen. Då känns det verkligen som att man är mitt i underverket.
Den första musikalen jag såg var Sound of Music. Jag var kanske sex år och filmen som är från 1965 kändes ganska gammal och mossig. Men det tog inte många minuter innan jag var frälst. Det är något med musikaler som gör att man fylls av bubblande glädje i hela kroppen. Det mest intressanta är att grundstoryn ofta är ganska trivial, men med hjälp av sång och dansnumren så lyckas känslorna förmedlas på ett sätt som det djupaste drama aldrig skulle klara av. Tänk att kunna förstärka sina känslor genom att brista ut i skönsång!
Jag vet själv hur fånigt glad jag blir av att se en riktigt bra musikal. På vägen hem från min andra biovisit av filmen Mamma Mia kunde jag inte låta bli att- efter att jag noga hade sett mig om- ta tag i en lyktstolpe och försöka mig på att göra ett graciöst hopp som bara en riktig dansare kan få till. Men i mitt huvud var hela mitt liv en musikal där jag hade huvudrollen min värld förvandlades till en färggrann scen med regnbågar och lyckliga små rosa moln.
Jag inser ju att det låter helt sinnessjukt, och att man verkligen inte borde hänga ut sig själv på det här viset. Men samtidigt tror jag att det finns människor någonstans där ute som precis som jag får fånigt lysande ögon när de ser på musikalernas overkligt fantastiska scener. Som klippet från Mamma Mia där Meryl Streep springer upp för ett brant berg i motvind samtidigt som hon lyckas klämma ur sig Abbas gamla dänga The winner takes it all. De lungorna hade man inte tackat nej till.
Musikaler är också något som kan uppskattas på avstånd. En lycklig betraktare som fylls upp av musik sång och den glädje som artisterna utstrålar.
Några som vet hur man förmedlar glädje är estettreorna på Tingsholmsgymnasiet. De har premiär på sin musikal Ringo på fredag. Jag var och hälsade på gänget i höstas när de precis hade börjat repetera, och den glädjen som fanns i gruppen är en glädje som man bara kan uppleva om man skapar något tillsammans. I synnerhet musik. Då träffade jag även teaterläraren Jan Hermfelt och hans förväntningar inför musikalen var självklart skyhöga. Med all rätt skulle jag säga. För är det något som kan få ett helt rum med människor att sväva på små glada rosa moln när de går hem,så är det en riktigt bra musikal.
Riktigt bra musikaler:
Hair: En riktig kultfilm som skildrar hippiekulturen med bravur. Jag vågar påstå att det är en av de bästa musikalerna som har gjorts
Jesus christ superstar: Skildrar Jesus liv och lidande på ett minst sagt annorlunda sätt. Snabbinlärning av bibeln med fantastiskt dramatiska scener.
Elisabeth: En japansk rockmusikal om den komplicerade kärleken mellan döden och Österrikes forna kejsarinna Elisabeth. Sätts upp på svenska på parkteatern i Borås i början av sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar