Barnsligt fel

Egentligen får man inte säga så, men jag har börjat tröttna på det vackra vädret. Jag har börjat längta efter att krypa ner under en varm filt och mysa framför en långfilm. Men det har ju varit helt omöjligt under semestern i år. Inte nog med att man riskerar att dö av värmeslag under filten, skiner solen på TV:n så att det inte finns en chans att se vad som visas. Därför blev jag väldigt glad när det slog mig bion ju faktiskt har både mörka rum och AC, ett perfekt ställe för en soltrött semesterfirare helt enkelt. Sagt och gjort, biobiljetter bokades, filmen hette Sex Tape, en film som utlovades vara en sån där film utan någon djup handling, men med garantier för skratt. En perfekt film för min överkokta hjärna med andra ord.

Ingen social aktivitet

Väl på plats i salongen, uppladdade med den största popcornlådan utspelades de vanliga bioscenerna. Den som skulle sitta innerst kom självklart sist, och problemet med den oundvikliga kontakten med främlingar uppstod. Vi skulle kolla på film, inte socialisera oss med okända människor! Vi genomled den vanliga halvtimmen av dålig reklam, men när väl filmreklamen började kändes det som om något inte stämde, tecknade snuttar av barnfilmer fladdrade förbi på duken. Trots att filmen vi skulle se visserligen var tillåten från sju år kändes den knappast anpassad för barn, och biopubliken hade helt klart en genomsnittsålder över sju år. Men när salongen tillslut släcktes ned och filmrutan vidgades glömdes reklamen bort och en spänd tystnad sänkte sig över publiken, äntligen skulle filmen börja!

Inte riktigt rätt

Det första jag såg var en tecknad drake som flög mot mig, detta följdes av titeln ”Draktränaren”. Ungefär här började man höra hur folk prasslade med sina biljetter och viskade med varandra. Men än så länge var det ingen som ville skrika ut att de minsann skulle se den där sexfilmen. Vi var alla förvånade men rädda att det var vi som hade gått in i fel salong eller köpt fel biljetter. Men så var det en tjej som reste sig och gick ut, och jag tog mod till mig och frågade min stolsgranne vilken film hon hade tänkt se, ”inte den här i alla fall” blev svaret. Nu hade folk, liksom jag, börjat diskutera med främlingarna i stolarna bredvid och någon höjde rösten och sa ”är det någon mer än jag som skulle se sex tape” ett rungande ”jag” kom från den övriga biopubliken, och helt plötsligt var vi, som för bara någon minut sen var främlingar utan någon som helst intention att tala med varandra en enad grupp. De 40-tal individer som satt i salongen blev tillsammans en missnöjd biopublik, som gemensamt skulle kriga för att få se rätt film.

En förbrödrande vinst

Plötsligt blev duken svart, och lamporna tändes. In i salongen klev personen som reste sig och gick ut under den första tecknade scenen. Hon berättade att hon hade arbetat på bion och att hon nu hade åtgärdat så att vi skulle få se den film vi betalat för. Vi i den enade biofronten applåderade vår hjältinna, gratulerade varandra till vår vinst, och där och då insåg vi att vi inte längre kunde vara främlingar. Misstaget från biopersonalens sida hade förbrödrat oss. Främlingar vinner inga krig tillsammans!