När är det befogat att inte vara
trevlig och ödmjuk? Det är en fråga som många ibland borde ställa
sig. Vissa verkar tro att ödmjukhet inte behövs längre när en
högskoleexamen har uppnåtts, andra anser att ödmjukhet bara är en
egenskap för människor utan talang. Vissa verkar inte ens veta om
vad ödmjukhet är. Jag och många med mig har en teori om att brist
på ödmjukhet är detsamma som brist på självkänsla. Ju
stöddigare desto osäkrare helt enkelt.
En synonym till ödmjuk är
respektfull, och det ordet tycker jag nästan ännu bättre om. Att
vara full av respekt, respektera andra men också sig själv. För
att vara ödmjuk behöver inte betyda att man är osäker eller
mjäkig det innebär bara att man inte lyfter fram sig själv hela
tiden.
Ingen diva
Ibland händer det att man träffar på
en människa som det liksom lyser ödmjukhet om. Det är svårt att
sätta fingret på varför vissa människor har den auran men
tydligast blir det självklart när man anser att en person har en
egenskap eller talang som borde kunna leda till brist på ödmjukhet.
Jag träffade en sådan person i
helgen. Jag har den stora äran att spela i Svenljunga Symphonic
Band, och i lördags hade vi en konsert tillsammans med Magnus
Bäcklund. En artist som de flesta nog förknippar med gruppen Fame
som vann melodifestivalen med låten Give me your love. Magnus är
inte bara en man som har vunnit Sveriges största musiktävling, han
har också en sångröst som skulle göra de flesta avundsjuka, han
kan låta exakt som Tom Jones och sjunga Queenlåtar så att Freddie
Mercury skulle bli imponerad, dessutom är han en riktig underhållare
som utan problem fick både publiken och oss i bandet att skratta
flera gånger. Han har allt en artist bör ha och han skulle lätt
kunna vara en riktig diva men det är han definitivt inte, han
oerhört ödmjuk och jordnära.
Ursäkt från scen
Under första delen av konserten råkade
han blanda ihop låtordningen vilket egentligen inte ledde till något
mer än att vi i bandet fick bläddra förbi en låt. Han insåg dock
sin lilla fadäs efter några låtar och istället för att köra på
som att inget hade hänt bad han om ursäkt på scen. Ingen i
publiken hade märkt om han bara hade fortsatt och vi i bandet hade
inte påverkats speciellt mycket av det, men han var så noga med att
göra rätt för sig att han gjorde det på scen. Även i pausen bad
han hundra gånger om ursäkt.
Han gav verkligen ödmjukheten ett
ansikte där och då, dessutom fick publiken något att skratta åt.
Resten av konserten gick strålande och han fick stående ovationer
men även då var han mycket noga med att framhäva bandet. Den här
killen hade nästan 300 betalande personer i publiken som hade kommit
dit för att se honom ändå lyckades han stå med båda fötterna på
jorden och erkänna sitt lilla misstag. Är han ödmjuk finns det
aldrig en anledning för någon att inte vara ödmjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar