Vuxna halvlögner

Det är en fridfull kväll hemma i min kompis lägenhet, vi har ätit middag och nu väntar dessert. Eftersom hon har fyllt år står det tårta på menyn och för att festa till det extra har vi köpt tomtebloss som vi, förväntansfulla som små barn, tänder ute i köket.

Tänk om brandkåren kommer!

När min vän får syn på tårtan och de sprakande blossen skiner hon upp och ska precis uttrycka sin glädje när vår sång och hennes glädjeyttringar överröstas av ett högt och intensivt tjutande. Brandvarnaren tycker att vi har överdrivit det hela lite. Den glada stämningen förbytts i panik. Herregud!! Tänk om grannarna hör, tänk om brandkåren kommer, tänk om den lilla vita plastsaken har någon slags trådlös koppling till brandstationen och vi kommer bli skyldiga till falskt alarm!! Det är vad vi tänker, hur vi agerar är nästan ännu pinsammare, det tar en ganska bra stund innan någon av oss slutar försöka hoppa för att nå brandvarnaren, och istället hämtar en stol. Att öppna fönstret faller oss inte ens in.

När vi äntligen, med våld, har ryckt ner brandvarnaren är alla helt uppjagade. Vi tror fortfarande att brandkåren är på väg, och måste anstränga oss för att greppa situationen och inse att billiga brandvarnare inte brukar ha en direktkoppling till larmcentralen.

Vi känner oss lite skamsna när vi äter vår nu ganska tilltygade tårta. I händelse av riktig katastrofsituation skulle vi förmodligen ha en ganska liten chans att överleva, men efter ett tag enas vi om att vår reaktion inte helt och hållet är vårt eget fel. Vi skyller på skolan. I skolan fick man höra att om brandlarmet löstes ut skulle brandkåren komma och vid falskt alarm skulle det kosta en himla massa pengar. Det var förmodligen helt sant, men det har förändrat vår syn på brandfara. För oss innebär ljudet av en brandvarnare inte fara för våra liv, utan fara för att behöva punga ut med en massa pengar.

Rött kiss

Det finns många sådana här saker som vi tänker eller gör för att det sitter så starkt inpräntat i oss. Jag stressar alltid när jag ska av en buss eftersom jag som liten fick höra att man kunde bli klämd eller påkörd annars, den egentliga orsaken var förmodligen att skynda på sega barn. Eller det här med att man inte fick svälja tuggummi eftersom det skulle fastna i magen när den främsta anledningen antagligen var att sätta dit en stackars högstadieelev.

Jag äter inte äppelkärnor för jag vill inte att de ska börja gro i magen, och jag kissar inte i offentliga pooler på grund av risken för att vattnet omkring mig ska bli rött. Jag vet inte ens om det går att punktfärga med kiss, men starkt inpräntat i mig är det. Kanske är vuxna halvlögner inte helt dumma i alla lägen. Att kissa i offentliga pooler är ju faktiskt rätt äckligt!