Kom och köp prima svett!

Året är 1937 och spanska inbördeskriget är i full gång. På republikanska sidan strider George Orwell, författare till bland annat Djurfarmen. Plötsligt blir Orwell skjuten i halsen, men med hjälp av sin vän och sina egna scarfar lyckas man stoppa blodflödet och Orwell överlever. Vännen tar vara på de blodiga scarfarna som han i sin tur skänker bort till en bekant.

76 år senare, år 2013 läggs denne bekants dödsbo ut på auktion och med bland hans tillhörigheter finns scarfarna som på grund av sitt solkiga gamla levrade kändisblod ökar rejält i värde och tygstyckena som nog skulle slängts om det inte var för blodet ropas ut med ett startpris på 13000 kronor styck.

Det finns faktiskt en hel del sådana här sjuka auktioner med ganska oanvändbara saker som säljs för höga priser bara för att de på något vis kan anknytas till en känd person. När Britney Spears för några år sedan fick ett sammanbrott och rakade av sig håret lade frisörsalongen snabbt ut hennes testar på auktion för en startsumma på en miljon dollar.

Andra minst sagt bisarra saker som på senaste tiden sålts på auktion är bland mycket annat en rutten tand som har tillhört John Lennon och Elvis Presleys näsdukar som han torkade svetten med under några konserter i Las Vegas. Att det faktiskt läggs ner tid på auktionera ut dessa föremål innebär att det förmodligen finns en marknad. Det finns folk som på allvar är beredda att lägga mycket pengar på att ha en gammal tand, svettiga näsdukar eller blodiga scarfar i sin ägo så länge dessa har tillhört en kändis, och då gärna en död sådan.

Det finns så många olika saker att ifrågasätta med detta fenomen att jag inte vet vart jag ska börja. Min första fundering är vad sjutton man ska använda dessa saker till? Det är ju inte direkt saker som underlättar eller ens sätter guldkant på vardagen. Eller vad vet jag?! Kanske finns det människor där ute som inte kan tänka sig något vackrare än att klä granen med blodiga scarfar i år? Eller varför inte göra vigselringen mer unik genom att istället för den vanliga tråkiga diamanten låta guldet innefatta en rutten kändistand, då kan ju maken samtidigt ha en nersvettad kändisnäsduk i kavajfickan.

Oavsett vad köparna väljer att göra med dessa udda saker har de lagt mycket pengar på dem, vilket alltså borde innebära att bara jag lyckas övertyga någon om att jag som av en slump innehar Greta Garbos snytpapper eller Oscar Wildes gamla kalsonger så har jag en chans att bli rik. Kanske skulle man redan nu börja samla på sig äckliga saker från sina medmänniskor för den eventualiteten att någon av dem en dag skulle gå och bli extremt kända.

Jag skulle själv utan problem kunna svetta ner både två och tre servetter under ett av spinningpassen i Holsljunga jag har börjat gå på. Så om någon redan nu vill säkra sina barnbarns eller barnbarnbarns framtid så är det fritt fram att lägga ett bud. Jag säger inte att jag garanterat blir en hyllad världskändis, men man ska aldrig säga aldrig, och det är ju alltid bäst att var på den säkra sidan. Jag är givmild och begär inte mer än en tusenlapp per näsduk! Rena klippet!