En fruktlös dag

Det räcker att passera en löpsedel så får du det upptryckt i ansiktet. Kvällstidningarna skriver om det, SVT visar dokumentärer om det, bokhandlarna gör reklam för böcker om det och radioprogram ägnas åt det. Jag talar såklart om 5:2-dieten. Dieten som har tagit världen med storm.

För er som mot förmodan har missat vad 5:2-dieten är så kommer här en kort och högst ovetenskaplig beskrivning av vad den innebär. Som namnet antyder får du helt enkelt äta som du vill fem dagar i veckan så länge du nästan inte äter någonting två dagar i veckan. Enligt förespråkarna gör detta att du inte bara går ner i vikt, du blir också snyggare, gladare, friskare, trevligare, ja på det hela taget blir du en bättre människa!

Vem vill inte bli snygg, glad, frisk och trevlig?! Det var så jag motiverade mitt beslut att själv testa på denna diet som nästan har blivit som en rörelse.

Dag ett på min nya diet gick väldigt bra, jag följde helt planen och det var inga problem överhuvudtaget. Visserligen var dag ett en av de fem så kallade ätar-dagarna och det kan kanske påverkat något. Dagen efter kom den stora prövningen- min första fastedag!

Jag klev upp på morgonen och drack ett glas vatten, inte jättemättande men det räckte så länge. Jag hade läst på och experterna menade att människan egentligen inte är skapt för att äta varje dag och denna fakta rabblade jag som ett mantra samtidigt som jag klädde på mig och borstade tänderna. Efter två timmar dansade det svarta fläckar framför mina ögon och susade i öronen. Jag hade läst att kaffe var helt okej i så stor mängd jag bara ville och bryggde därför en stor och stark kopp. Kaffet fick mig visserligen ur svimningsläget men nu sved det i magen som ideligen kurrande försökte få min uppmärksamhet. Under fastedagen är det okej att äta 500 kalorier, vilket motsvarar ungefär en normal portion mat, min plan var att portionera ut dessa kalorier under dagen och bara äta när jag var på gränsen till medvetslös. Detta läge infann sig efter bara ytterliggare någon timme. Livet kändes nu rent utsagt förjävligt och det enda jag kom mig för att göra var att googla på recept, för att ytterliggare spä på det självplågeri jag var mitt uppe i. Nu tillät jag mig att äta ett ägg, men min mage var fortfarande inte nöjd, ett ägg var tydligen på tok för lite. Det var då jag kom på den briljanta idén att skiva äpplen som fick ligga i vatten ett tag för att få ett substitut till äppeljuice. Det var när jag två timmar senare efter att ha varit otrevlig mot ungefär alla jag tycker om kom på mig själv med att gråtande plocka upp äppelskivor från botten av den tomma tillbringaren bara för att konstatera att jag inte kunde äta frukten eftersom det helt klart var onödiga kalorier som jag fick nog och lagade en stor portion pasta med köttfärssås.

Det finns säkert personer där ute som lyckas med denna diet, men jag tänker aldrig någonsin mer lyssna på diet-experter. Nu i efterhand vet jag inte riktigt vad jag tänkte på. För någon som jag som lider av LBD- lågt blodsocker-depression är inte en fastedag helt ultimat. Det kändes som om dieten ledde mig raka vägen in i en ätstörning där jag två dagar i veckan skulle svälta mig själv för att ägna de resterande fem till hetsätning. Nu för tiden äter jag var tredje timme varje dag, och tänk det gör mig till en gladare, trevligare, friskare och snyggare person än vad 5:2-dieten någonsin kommer lyckas med!