Fångarna framför TVn

Det är när min sambo ser på mig med tårfyllda ögon och med kvävd röst säger; ”nästa vecka är det slut, vad ska jag då göra med mitt liv då?” som jag inser att det har gått för långt.

Samtalet utspelar sig en helt vanlig tisdagskväll efter det dagliga avsnittet av dokusåpan Farmen. I fredags avgjordes vem som tog hem den ärofyllda titeln av årets Farmare 2013. Jag hånar sambon för hans högst nördiga uttalande, men innerst inne känner jag samma panik. Vad ska jag ta mig till på kvällarna framöver efter 10 veckor av planerad tv-tid. Inte nog med att Farmen tar slut så börjar dagarna bli längre och ljusare, och jag inser att min mysiga varma och totalt verklighetsfrånvända tv-vinter har nått sitt slut.

Ibland när jag sitter där framför Farmen, Ensam mamma söker, Bonde söker fru eller någon annan totalt hjärndöd dokusåpa inser jag att min mysiga hemmatid innefattar andra människors konflikter. Och ju fler dessa konflikter är desto bättre är det. Det är inte kul att sitta och se på en tv-serie där alla myser och kramas. Det finns egentligen bara en gång som dokusåpor där folk kommer överens är tillåtet- och det är om det på något vis innefattar matlagning. Halv åtta hos mig är ett bra exempel på det. Ändå råkar jag veta att i den brittiska förlagan förekommer det intriger. Där vänder programledaren deltagarna mot varandra och hetsar dem att kritisera varandra. Jag vill inte vara sån, men den brittiska varianten är snäppet bättre än den svenska. Jag menar både matlagning och intriger, det kan knappast bli bättre!

En intressant sak med dokusåpor är vilket upphov till samtalsämnen det ger. Dokusåporna fungerar som en vattendelare och vi är mer intresserade av och insatta i vem som vinner dem än vem som vinner riksdagsvalet.

Men den stora frågan som alla någon gång ställer sig är självklart varför? Varför är det så intressant att se på folk som gör bort sig i tv? Psykologerna säger att vår fascination grundar sig i ett behov att alltid jämföra oss med andra. Och anledningen till att vi mår bra av att se såpor där folk gör bort sig är att vi kan jämföra oss med dessa deltagare och övertyga oss själva om att oavsett vad vi gör så kommer vi aldrig sänka oss till den låga nivån. Det är säkert sant, men jag tror att det finns en annan förklaring. Det handlar om ren lathet. Det är skönt att låta någon annan leva det där knäppa livet åt oss. Då slipper vi själva utsätta oss för läskiga saker men kan ändå ta del av dem. Det är gött att få insikt i hur man slaktar en gris i Farmen, tillagar en ödla i Robinson eller hittar en karl i Ensam mamma söker samtidigt som vi sitter i soffan med handen i en påse chips.

Håkan Nesser skildrar i sin bok Människa utan hund en före detta deltagare i såpan Fångarna på Koh Fuk där några avdankade sportstjärnor tävlar om att göra en kvinna gravid så snabbt som möjligt. Konceptet kan verka både sjukt och överdrivet men sanningen är att det inte är långt från verklighetens dokusåpor. Nedan har jag listat de tre dokusåpor som enligt mig nog kan klassas som världens sjukaste tv-koncept.

Plats 3: Big Diet

Tolv tjocka män och kvinnor som kämpar för att gå ner i vikt är inlåsta i ett hus fyllt med choklad, kakor och andra frestelser.

Vinnaren får guldtackor motsvarande viktminskningen.

Plats 2: Be my baby

Fem barnlösa par som drömmer om att bilda familj intervjuas och granskas av en 16-årig mamma.

Vinnaren får16-åringens barn.

Plats 1: Sperm race

Tolv tyska män donerar sperma. Spermierna ska sedan tävla för att snabbast nå ett virtuellt ägg. Vinnaren får en röd Porsche.