Tjuvar av vår tid

När jag var liten hade min mamma en liten röd bok som hon ofta skrev i. Nej, det var inte en sådan bok som Emil i Lönnebergas mamma hade för att skriva upp alla hans hyss i. Det var en telefonbok. I telefonboken skrev hon upp alla sina bekantas namn adress och nummer. Idag är det inte många som använder en telefonbok, åtminstone inte personer i min generation. Vi har nämligen fått en underlättad vardag genom vår telefonbok i mobilen. Den nya tekniken har förenklat mycket för oss, och har framförallt gjort att vi har fått tid över. Nu behöver vi inte ringa samtal som drar ut på tiden för att säga en sak, det räcker med att skicka ett sms. Och vill vi veta vägen så finns GPS, eller kartor i mobilen. Där har vi dessutom facebook, ännu en av de saker som underlättar och snabbar på vår vardag. Om man ska anordna en fest behövs inte längre några inbjudningskort eller långa telefonsamtal. Istället skapar man ett evenemang och bjuder in personer till det. Den nya tekniken ger oss alltså mer tid, hjälper oss på vägen och underlättar vår vardag i största allmänhet.

Eller?

Min mamma hade alla sina nummer i en bok, skulle hon skriva in ett nytt nummer öppnade hon boken och grabbade en penna. Att lägga in ett nytt nummer i en smartphone kräver både tid och tålamod. Du måste låsa upp mobilen, öppna kontaktprogrammet, hoppas att mobilen inte hänger sig, trycka på lägg till ny kontakt, skriva in numret och namnet. Har du sedan en mobil som ska länka kontakten med ditt mailprogram och facebook så tar det ännu längre tid.

Samma sak gäller GPS, och internetkartorna som ska hjälpa oss att hitta. En vän berättade att hon blev väldigt försenad till en fest efter att kört vilse ett antal gånger. Hon blev näst intill galen eftersom mobilens internetanslutning krånglade och hon inte kunde hitta adressen på internetkartor och GPS;en. Efter säkert 20 minuters desperata återuppkopplingsförsök vevade hon tillslut ned rutan och frågade en förbipasserande om vägen. Han gav henne en vägbeskrivning och inom fem minuter var hon på plats på festen.

En annan sak som jag tycker tar onödigt lång tid är att starta tv:n. Det räcker knappast att trycka på en knapp. Nej boxar, datorer, och förstärkare ska på och då gärna med hjälp av ungefär fjorton fjärrkontroller. Ska man sedan se på DVD är det femtielva menyer som ska gås igenom för att få rätt tal, text och kapitel. Tacka vet jag videofilmer som hade rätt språk från början och alltid började där man slutade senast. Och visst skulle ett snabbt telefonsamtal många gånger både vara snabbare och mindre stressande än att vänta på ett sms eller ett mail?

Kanske är vi alla bara är offer för bra marknadsföring och den nya teknikens behag? Det kanske var bättre förr? Nja, det vill jag väl inte påstå, men kanske ska man tänka efter innan man klagar på tidsbristen ibland. Vi ska inte underskatta muntlig kommunikation eller en papperslapp och en penna. Det må vara roligt och spännande med ny teknik, men tidsgynnande, det är det sällan!