Julens värsta sida

Du tar bara sidenbandet såhär, virar en ståltrådsbit runt såhär och så.. tada, så enkelt är det att göra en rosett! Jag är förstummad, tänk att det kan vara så enkelt att göra en vacker juldekoration.

Jag ska hjälpa till att pynta inför en julmarknad och min granne som verkar vara en av de mest pyssliga människorna jag någonsin träffat, visar gång på gång hur man gör en vacker rosett. Det ser verkligen jätteenkelt ut, som något som jag också skulle klara av. Jag tar ett sidenband, virar en ståltrådsbit runt, och.. det ser ut som något som en femåring har gjort på fritids. Jag försöker igen, virar lite sådär käckt som min granne gjorde. Men det funkar inte alls... rosetten bli sned och ful och liknar faktiskt inte alls en rosett. Jag testar en tredje gång, långsamt nu. Jag viker, virar och vecklar upp, och rosetten lägger sig i en hög på golvet. Jag låter den ligga där, stirrar mordiskt på den och går för att hänga upp saker istället. Det kan jag i alla fall!

Att år efter år bränna sig med limpistolen

Det har alltid varit såhär. Jag kan inte pyssla. Jag minns hur vi runt jul brukade ha pysseldagar i skolan. Av toarullar och flirtkulor förväntades vi skapa söta tomtefigurer och låta kreativiteten flöda. Men jag kunde inte, det slutade alltid med att jag brände mig på limpistolen och sen ägnade resten av dagen åt att rita julkort istället.

Irriterande mysig man i flanell

Konstigt nog verkar inte så många vara på min sida här. Inför varje högtid förväntas man gladeligen hålla på att pyssla ihop säsongsbetonade saker att hänga och ställa i sitt hem. Och runt jul är det värre än vanligt. Det görs ju för sjutton till och med tv-program som uppmanar till pyssel. Mysig man med grått hår står iklädd flanellskjorta helt lugnt och bygger ihop någon hängare för ”röda små underbart härliga vinteräpplen” och ”fantastiskt mysiga lyktor” som om han hade all tid i världen, och själv känner jag hur det kryper i kroppen bara jag hör hans mjuka röst uppmana till ”mys”.

Tänker inte trä i snören själv

Som husägare runt jul förväntas man linda dörrkransar, baka pepparkakor, och fixa mysiga julgrupper. Jag har två oöppnade paket med julkulor liggandes i ett skåp sen två jular tillbaka. De har aldrig hängt i en gran för när jag skulle använda dem första året insåg jag att de saknade snöre, och jag kan inte komma på något värre än att sitta och trä snören genom små öglor.

Vi är alla lögnare kring jul

Därför är jag så oerhört tacksam över att det finns folk som kan pyssla och dessutom säljer sina alster. Det gör att jag kan köpa en fin julkrans, sätta upp den på min dörr och låtsas att det är jag som har gjort den. Jag kan ge sken av att jag som alla andra, gärna plockar mossa och pinnar i skogen och sätter ihop det med ”röda små underbart juliga vinteräpplen” till någon bordsdekoration.  Men det gör framförallt att jag när jag hälsar på i ett välpyntat hus kan trösta mig med att de förmodligen, liksom jag, egentligen har köpt allt sitt pynt och bara låtsas att de gjort det själva. Vi är alla lögnare kring jul, men så länge ingen påpekar det så kan vi fortsätta leva i en värld där alla utger sig för att vara pyssliga mysgubbar i flanellskjorta kring jul.