Visst är det härligt att skratta. Men det där med skratt kan vara förrädiskt, vid fel tillfälle kan ett skratt snarare såra än muntra upp stämningen. Frågan är om man någonsin kan vara säker på hur ett skratt ska uppfattas av omgivningen.
Midsommarafton kom och som vanligt var
vädret tveksamt. Trots sol på förmiddagen hade det inte blivit
tillräckligt varmt i vattnet för att den planerade aktiviteten i
form av gummiringsåkande efter båt skulle kännas helt angenäm.
Men gästerna var inbjudna och någon typ av midsommarsysselsättning
behövdes. Efter att alla de aktiviteter som på något vis kunde
förknippas med sport hade uteslutits föll tillslut lotten på
lekar. Lekar är bra, då slipper man oroa sig för att någon har
hunnit öva innan och gör att alla andra känner sig dåliga.
Dessutom brukar folk som liksom jag suger på sport känna att de
faktiskt har en ärlig chans att vara lika bra som alla andra och ge
järnet. De som är raka motsatsen och som annars är riktiga
vinnarskallar har en tendens att tagga ner lite eftersom det bara är
på skoj, nåja åtminstone de flesta.
Jag som hade tagit på mig uppdraget
som lekledare kände en viss prestationsångest, men trots vissa
invändningar från de allra sämsta förlorarna i gänget måste jag
säga att jag skötte mig riktigt bra. En av mina största farhågor
var att folk skulle bli uttråkade under de aktiviteter som inte alla
i laget kunde delta. Men risken var inte så stor.
En av lekarna gick ut på att en person
med ögonbindel snurrades innan den skickades ut för att med hjälp
av en lagmedlems röst styras till en ölburk ca 30 meter bort. Två
av lagen klarade uppgiften riktigt bra, medan resterande två lag var
totalt ute och cyklade. Folk som totalt tappar uppfattningen om
rummet, och dessutom är rädd för att trampa på något så att de
går med stora trippande steg eller kryper längs marken i helt fel
riktning har en tendens att locka fram skratt hos vem som helst.
Inte behövde jag oroa mig för att min
något mer passiva lekledarroll skulle leda till att jag blev
uttråkad när folk kör varandra i skottkärra, försöker få ner
en tampong knuten runt midjan i en flaska med vatten utan att använda
händerna eller efter att ha fångat en banan med munnen från en
medspelares ben mula in den i munnen för att vinna första pris i
form av ära. Och trots att det bara är en lek och alla vet att de
kommer se urdumma ut så går alla in för det med 110% allvar.
Det finns de som säger att man ska
skratta med andra och inte åt andra, men när det gäller lekar av
det här slaget så har jag väldigt svårt att se hur glädjen
skulle uppstå om vi inte hade fått skratta åt de stackarna som
krälade omkring på marken. När det gäller lekar av det här
slaget går det ut på att våga bjuda såpass mycket på sig själv
så att man kan bjuda andra att skratta åt och med en. Oavsett om
ett skratt är med eller åt någon är huvudsaken att det är ett
gott skratt, för ett talesätt som verkligen stämmer är att ett
gott skratt förlänger livet!