Det blir roligare så!

Visst är det härligt att skratta. Men det där med skratt kan vara förrädiskt, vid fel tillfälle kan ett skratt snarare såra än muntra upp stämningen. Frågan är om man någonsin kan vara säker på hur ett skratt ska uppfattas av omgivningen.

Midsommarafton kom och som vanligt var vädret tveksamt. Trots sol på förmiddagen hade det inte blivit tillräckligt varmt i vattnet för att den planerade aktiviteten i form av gummiringsåkande efter båt skulle kännas helt angenäm. Men gästerna var inbjudna och någon typ av midsommarsysselsättning behövdes. Efter att alla de aktiviteter som på något vis kunde förknippas med sport hade uteslutits föll tillslut lotten på lekar. Lekar är bra, då slipper man oroa sig för att någon har hunnit öva innan och gör att alla andra känner sig dåliga. Dessutom brukar folk som liksom jag suger på sport känna att de faktiskt har en ärlig chans att vara lika bra som alla andra och ge järnet. De som är raka motsatsen och som annars är riktiga vinnarskallar har en tendens att tagga ner lite eftersom det bara är på skoj, nåja åtminstone de flesta.

Jag som hade tagit på mig uppdraget som lekledare kände en viss prestationsångest, men trots vissa invändningar från de allra sämsta förlorarna i gänget måste jag säga att jag skötte mig riktigt bra. En av mina största farhågor var att folk skulle bli uttråkade under de aktiviteter som inte alla i laget kunde delta. Men risken var inte så stor.

En av lekarna gick ut på att en person med ögonbindel snurrades innan den skickades ut för att med hjälp av en lagmedlems röst styras till en ölburk ca 30 meter bort. Två av lagen klarade uppgiften riktigt bra, medan resterande två lag var totalt ute och cyklade. Folk som totalt tappar uppfattningen om rummet, och dessutom är rädd för att trampa på något så att de går med stora trippande steg eller kryper längs marken i helt fel riktning har en tendens att locka fram skratt hos vem som helst.

Inte behövde jag oroa mig för att min något mer passiva lekledarroll skulle leda till att jag blev uttråkad när folk kör varandra i skottkärra, försöker få ner en tampong knuten runt midjan i en flaska med vatten utan att använda händerna eller efter att ha fångat en banan med munnen från en medspelares ben mula in den i munnen för att vinna första pris i form av ära. Och trots att det bara är en lek och alla vet att de kommer se urdumma ut så går alla in för det med 110% allvar.

Det finns de som säger att man ska skratta med andra och inte åt andra, men när det gäller lekar av det här slaget så har jag väldigt svårt att se hur glädjen skulle uppstå om vi inte hade fått skratta åt de stackarna som krälade omkring på marken. När det gäller lekar av det här slaget går det ut på att våga bjuda såpass mycket på sig själv så att man kan bjuda andra att skratta åt och med en. Oavsett om ett skratt är med eller åt någon är huvudsaken att det är ett gott skratt, för ett talesätt som verkligen stämmer är att ett gott skratt förlänger livet!