Vill du bli annonsplats i Vägverkets
reklam, vill du bli så tilltryckt så du nobbas av en gam. Allt det
där kan hända dig om du inte bländar av till halvljus.
Textraden är från
en låttext skriven av två gubbar från bygden som är kända för
sina sedelärande låtar, och just den här sätter fingret på ett
problem som gör att jag ibland tänker på mina medtrafikanter som
mottrafikanter. Det här med att blända av. Tänk att något så
enkelt kan vara så svårt för vissa människor.
Inga
medtrafikanter
Ja, vi kan alla
göra misstag och så vidare, men när det kan leda till döden
tycker jag att misstagen borde vara färre än de jag stöter på ute
på vägarna. Det är väl en sak om personen i fråga snabbt bländar
av när jag blinkar lite för att påminna, jag behöver ibland en
vänlig påminnelse av mina medtrafikanter också. Det tillhör bara
en trevlig ton i trafiken, men det finns några tillfällen som jag
utsätts för alldeles för ofta som gör att jag högt för mig
själv undrar om mina mottrafikanter har fått sina körkort i ett
cornflakespaket.
Hela lagret av
extraljus
Det första
tillfället är när jag glömmer att blända av och den mötande
bilen istället för att blinka lite påminnande väljer att sätta
på sitt helljus och med flit blända mig. Detta händer allra helst
när mötande bil dessutom har installerat femtielva extralampor. Då
vet man att personen man möter med allra största sannolikhet önskar
att de körde långtradare i Norrland och kompenserar det med att
köpa upp hela Biltemas lager av extraljus och monterar på sin gamla
Volvo. Dessa personer blir lyckliga av att få blända, de ser det
som valuta för pengarna.
Saknar
trafikvett
Det andra
tillfället då jag gärna hade stannat bilen och tagit mig ett snack
med mottrafikanten är när det kommer ikapp en bil och lägger sig
ganska nära bakom. Detta är inte på något vis förbjudet, vägen
är till för alla, men när personen i fråga inte har vett på att
blända av blir jag så irriterad att jag trampar på bromsen några
gånger för att markera. Det brukar dock inte hjälpa eftersom dessa
personer saknar vanligt trafikvett.
Undertryckt
ilska
Kanske
är det samma personer som även står för den tredje upprörande
situationen. Det handlar om de trafikanter som är så rädda för
mörkret bakom den mötande bilen att de passar på att sätta på
sitt helljus innan de har passerat den mötande bilen, det gör att
jag som mötande bil tror att jag har mött en trevlig medtrafikant
med vett. Tills jag blir totalbländad. Nu kanske någon tänker att
”på körskolan lärde vi oss faktiskt att man ska sätta på
helljuset vid möte” och då vill jag gärna trycka på ordet vid
där. Det är alltså VID mötet
och inte INNAN du möte du ska sätta igång helljuset. Det som
händer när helljuset slås på för tidigt är inte bara att det
skapas olyckstillfällen, det skapar också irritation i trafiken.
När jag inte ens kan visa mitt missnöje genom att blända tillbaka
eller blinka med bromsljusen måste jag bära på så mycket
undertryckt ilska att det blir synd om min sambo när jag kommer hem.
Att blända av och
att sätta på helljuset i rätt tid är alltså inte bara viktigt
för trafiksäkerheten, utan kan också vara ett sätt att rädda
relationer!