Jag var skeptisk. Inte för att jag
inte tyckte att det skulle bli roligt att åka till Karlstad med
vänner, men hockey... Stora män som jagar en puck så liten att jag
som publik har svårt att uppfatta den med blotta ögat. Det är ju
knappast som att vara på musikal där det är värt att gå dit bara
för att se alla vackra kläder. De ser ju inte ens ut som människor!
Det kunde lika gärna vara ett gäng programmerade robotar som åkte
omkring där på isen.
Sen fick jag höra att våld var
vanligt förekommande på isen, då såg oddsen bättre ut. Lite
drama är aldrig fel, men ändå, att sitta där och glo på sport i
över en timme, nja det kändes inte riktigt som min grej.
Matchen började faktiskt mer likt
musikal och mindre likt sport än jag förväntat mig. När spelarna
kom inåkande i den nedsläckta arenan och ljuset dunkade i takt med
musiken kändes timmen som om den skulle kunna bli ganska smärtfri
trots allt. Men så tändes lamporna och i det onaturligt vita skenet
från lysrören såg jag allt bokstavligt talat i ett annat ljus. Det
var ingen show, det var bara män i stora skydd som jagade en
pytteliten puck.
Efter knappt tre minuter gjordes det
första målet av hemmalaget. Publiken vrålade, hejaklacken
skanderade ramsor. Jag missade det. Jag var fullt upptagen med att
försöka räkna ut hur stor risk det var att bli träffad av en
puck. Med tanke på att rinken var både inglasad och nätbeklädd
antog jag att risken var ganska liten. Det skulle visa sig att jag
hade fel.
Det positiva med det tidiga målet var
att jag nu hade ett lag att heja på. Eftersom jag inte är ett
naturligt hockeyfan hade jag helt enkelt bestämt mig för att heja
på laget som vann. Men för spänningens skull redigerade jag den
bestämmelsen något när första målet gjordes. Men om det andra
laget hade vunnit hade jag självklart hävdat att jag hejat på det
hela tiden.
Jag upptäckte snart att en bra sak med
hockey är att det är paus var 20e minut och i den kunde man köpa
riktigt god korv i bröd. Väl inne på arenan igen och med en
dubbelkorv i bröd i magen var min inställning inte alls så
skeptisk som tidigare. När nästa mål gjorde såg jag det och jag
kände faktiskt en lyckokänsla spridas genom kroppen. Dock samsades
denna känsla med en betydligt mer irriterad. Den där hejaklacken
slutade ju aldrig skandera hejaramsor! Jag hade inte haft något emot
denna kör om den var lite mer samstämd, och de borde verkligen öva
på att artikulera, lite stämmor hade inte heller suttit fel. Det de
snarare vrålade än sjöng lät nämligen mer som en gröt än en
sång.
Kanske hade jag fortsatt irritera mig
på klacken om inte en person som satt kanske 25 meter ifrån mig och
precis i mitt blickfång började bete sig väldigt underligt där i
publikvimlet. Han höll sig om knät och försökte gång på gång
ställa sig upp utan att lyckas eftersom han inte kunde stödja på
benet. Han hade fått en stenhård puck rätt på knät. Kanske är
jag hemsk, men jag tänkte att när smärtan väl släpper kommer den
här mannen ha en sjuhelsikes historia att berätta och vad mig
anbelangar kände jag att den här hockeymatchen till och med hade
nått upp till mina skyhöga dramakrav.
När sista målet gjordes hörde jag
någon vråla av lycka. Det var jag, och jag gjorde det helt spontant
tillsammans med hela arenan. Hockey alltså, en riktigt rolig sport!
Elin hissar: Varmkorv! Mycket
underskattad maträtt. Billig, god och förknippad med roliga
evenemang!