Tårtrester och Gyllene Tider

När alla vännerna gått hem och dörren har stängts igen...

Per Gessle vet vad han sjunger om när han beskriver den känsla av tomhet som kan uppstå efter ett rejält kalas. I skrivande stund har jag precis vinkat av släkt och vänner från ett födelsedagskalas med tårta och kaffe. Kanske är det inte riktigt en sån fest Gessles tomhet kommer sig av, men känslan finns ändå där. Jag började redan kvällen före med att förbereda. Och hela förmiddagen bakade jag tårta, städade, och garnerade muffins. När klockan slog tre infann sig släkt och vänner i lägenheten och festen var i full gång. Och trots att det var mer kaffedrickande i soffan än ölhävning stående på bordet (även om jag absolut inte hade stoppat min moster, faster eller ingifte farbror om de nu hade känt för att häva öl) och festens medelålder var närmre 50 än 25 år så blir det lite konstigt när alla beger sig hem.

Lägenheten som tidigare under dagen hade känts alldeles för liten för att rymma alla tårtbottnar, gräddpaket, muffinsformar och dammsugare kändes helt plötsligt jättestor och tom. Det var lite som om min släkt hade tryckt ut väggarna några meter när de intog lägenheten. Visserligen hade farmor bidragit med småkakor så att det räckte till ett helt kompani, och det krusades knappast med tårtan men, jag är säker på att släkten inte gick upp så mycket i vikt att de flyttade ut väggarna, trots det fick uttrycket stora tjocka släkten ändå en helt ny innebörd när jag insåg vilket tomrum de kunde efterlämna sig.

Men den där tomheten var inte bara negativ. Den förde med sig ett lugn som en söndagskväll knappast hade bjudit på om jag bara hade suttit hemma och gjort inget under dagen. Kalaset var över men jag hann få tårtan klar trots att jag fick tidspress i slutet. Det ringde visserligen i öronen men bara på grund av att alla hade pratat och skrattat så högt att ljudvolymen översteg det normala med flera decibel. Det bästa med den här typen av kaffekalas är att man slipper torka öl i taket och leta stolar i skogen när det är över, bara kopparna har plockats in i diskmaskinen är lägenheten fortfarande mer nystädad och fin än vad den varit på flera månader. Och som om det inte vore nog med det finns det tillräckligt med tårtrester i kylskåpet att det räcker till en lyxig pluggpaus dagen därpå. Att det dessutom ligger diverse paket och kuvert med värdefulla innehåll på byrån i hallen gör ju inte saken sämre. Den där tomhetskänslan är positiv, den betyder ju att jag precis har varit med om något roligt.

Så kanske Gessle skulle ta och rycka upp sig lite. Det kan kännas lite ensamt där på kvällen, men bara han tänker en vända till kommer han säkert inse anledningen till att det känns så tomt och tyst är att det bara några timmar tidigare varit så fullt av folk och hög ljudnivå. Istället för att ligga där och lipa över att hans vänner är som ljus som brunnit ut kan han ju tänka på hur kul han haft och att de där övergivna resterna i kylen kommer smaka alldeles utmärkt till frukost dagen därpå.

Elin hissar: Per Gessle som kan tonsätta alla känslor.

Elin dissar: Per Gessle, som är lite för mycket av en lipsill.