Vet ni varför norrmännen vattnar sina
flaggstänger? För att knoppen ska slå ut.
Ungefär så mycket visste jag om vårt
grannland när jag fick frågan av Hasse Davidsson, orkesterledare
för Svenljunga Ungdomsorkester, om jag ville följa med till Norge
och spela på deras nationaldag. Jag som egentligen är alldeles för
gammal och officiellt slutade i SUO förra året blev självklart
helt lyrisk, klart jag ville följa med. Jag hade höga
förväntningar, men mest på att få spela och marschera igen, inte
så mycket på själva Norge.
Inte samma
Jag har alltid tänkt på Norge som
landet som är typ likadant som Sverige, fast dyrare. Inte direkt
första prioritet i semesterplaneringar med andra ord, men det skulle
visa sig att jag hade väldigt fel. Norge och Sverige skiljer sig
mycket åt. Inte minst när det kommer till att fira nationaldagen.
Firar att de slapp oss
I Sverige firar vi nationaldag för
att.. eh... någonting med Gustav Vasa va? Eller? Jag är ärligt
talat inte helt säker. I Norge firar de att de blev självständiga
(alltså bland annat att de slapp oss) och att de med det fick det
som idag är Europas äldsta tryckfrihetsförordning och
yttrandefrihetsgrundlag (jajamen, något snappade jag upp av de tre
syttende mai-tal jag hörde förra helgen).
Kungen och Kalle
I Norge är man glad och stolt över
sin hemort och sitt land, man firar med att ta på sig folkdräkt.
Att gratulere varandra med dagen och att uppmuntra till firande och
glädjerop. I Sverige är vi ganska noga med att inte hålla på att
hylla Sverige, man vill ju inte verka nationalsocialistisk direkt.
Att ropa och tjoa ligger inte heller för oss, vi vill liksom inte
utmärka oss. Och de enda svenskar som kommer undan med att bära
nationaldräkt är kungafamiljen och Kalle Moreaus.
Du
glädjerika höna
I
Norge sjunger alla med i nationalsången. Högt och tydligt stiger
”ja vi elsker” ur strupen på såväl gammal som ung. I Sverige
vet vi knappt hur texten på ”du gamla, du fria” går. Jag trodde
ärligt talat rätt länge att man sjöng ”du tysta, du glädjerika
höna..” Idag kan jag nationalsången, typ, i alla fall första
versen. Men oavsett om vi kan sången eller inte så sjunger vi ju
inte, det är ju det där med att inte utmärka sig igen. Det är ju
bara att titta på fotbollsmatcher för att inse att svenska
nationalsången förmodligen är väldigt svår, inte ens kungen och
Zlatan sjunger och de två är ju det svenskaste vi har.
Gratis
parkering
Norrmännen
firar sin nationaldag i dagarna två. Vi hade inte ens ledigt på vår
tills för några år sedan, och den enda skillnaden det gjorde var
att Svenskarna tacksamt tog emot ännu en dag att rensa rabatter, åka
ner till stugan eller kunna ta en öl mitt i veckan, det och att det
är gratis parkering i städerna. Vi har liksom inte riktigt den
nationskänslan som krävs för att få till en syttende mai den
sjätte juni. Men vet ni vad vi faktiskt har? Vi har en svensk
orkester som har räddat en hel norsk orts nationaldagsfirande, och
de spelar och marscherar på inte mindre än tre ställen i bygden på
vår nationaldag.
Fullständigt lysande
Så
för att få en liten känsla av nationstillhörighet och norskhet är
det faktiskt en riktigt bra idé att gå och lyssna på dem. Det ska
i alla fall jag göra, jag råkar nämligen tycka att det är ett
fullständigt lysande band, men jag kanske är lite partisk.