Omgiven av nördar!

En av de största nackdelarna med att bo i Borås är att det då och då är en Elfsborgsmatch på Borås Arena. Innan jag riskerar att bli nedslagen av de Gulliganer som finns där ute vill jag bara passa på att skriva att anledningen till att jag anser det vara en nackdel med Elfsborgsmatcher inte beror på att jag inte gillar Elfsborg. Snarare är det så att det är fotboll i största allmänhet som jag anser är motbjudande. Med det sagt skulle jag även vilja tillägga att jag har djupaste förståelse för alla som gillar att se och utöva sporten. Och jag dessutom inser att det måste finnas någon slags tjusning med den även om jag har mycket svårt att förstå det där med att jaga, eller se på när någon jagar en boll.

Tillbaka till min inledning. Inte nog med att jag bor i Borås, pendlar jag dessutom i stort sett varje dag till och från Göteborg. Förra måndagen satt jag som vanligt på bussen hem. En fördel med att pendla från Göteborg är att hemfärden vid fyratiden är så lugn, folk sitter och halvsover och det är fridfullt att sitta i en tyst buss och se byggnader, människor och bilar susa förbi utanför. Men i måndags var det inte alls som vanligt. Jag märkte det inte till att börja med, men längst bak i bussen hade ett killgäng tagit plats. Ungefär 10 minuter in på bussfärden hördes plötsligt någon skrika; vilka ska vi krossa? Och en kör av hesa gossröster svarade; Elfsborg! Det slutade inte här, utan resterande resa tvingades jag lyssna på diverse kampsånger och ramsor. Det är inte det att jag ogillar glädje och gemenskap, men jag kan bli lite trött på den typen av gemenskap som går ut på att alla hyser lika stort hat till en och samma sak. Lägg då till den typen av glädje som man dricker sig till och det faktum att dessa gossar hade behövt otaliga sånglektioner. Jag började med andra ord bli lätt irriterad på dessa fotbollsnördar.

Inte blev det bättre när jag steg av bussen och hela vägen hem fick trängas med blå och vit-klädda och gul och svart-klädda människor som inte verkade inse att det faktiskt finns folk på den här planeten som rent ut sagt skiter i fotboll. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag inte hade råkat ta på mig något blått eller gult dagen till ära och skyndade mig hem till min trygga lägenhet.

Väl hemma loggade jag, min vana trogen, in på facebook, och vad mötte mig där om inte sida upp och sida ner av inlägg om fotboll. Folk hade skrivit saker som att om deras framtida barn skulle heja på fel fotbollslag skulle det adopteras bort, de flesta inlägg innehöll ord som krossa, visa vilka som är bäst, och ta hem den rättvisa vinsten. Inte ens virtuellt slapp jag alltså fotbollsnörderiet.

Ibland kan jag nästan känna mig lite socialt handikappad när jag knappt vet vilken sport Real Madrid utövar, eller när jag inte vet hur det gick på den senaste matchen. Det är tydligen sådant man bör veta. En allmänbildning som alla förväntar sig att man har koll på. Men jag har verkligen försökt. Jag har tittat på fotbollsmatcher, försökt lära mig vad ”offside” betyder, och till och med valt ett lag att heja på, men det fungerar bara inte. Jag tycker det är så urbota tråkigt. Varför ska jag ödsla energi på att lära mig fotbollstermer när det finns så mycket mer användbara saker att kunna, och hur kul är det att heja på ett lag som bara förlorar? Nej, fotboll det är inget för mig.

Måndagseftermiddagen spenderades i min lägenhet. Inte förrän matchen hade börjat vågade jag mig ut igen. Och se, plötsligt såg jag en stor fördel med fotboll. För trots att det var en vacker kväll så var gator och uteserveringar tomma. Jag kunde sätta mig vart jag vill och njuta av det vackra vädret i total tystnad, trots att jag befann mig mitt i en stad. Allt tack vare fotbollen, man kan ju inte annat än älska fotboll!