Tandborste, kläder, Elin...check!

När det här publiceras är jag i Italien med Svenljunga ungdomsorkester. Det känns väldigt bra att kunna skriva så. Men i skrivande stund sitter jag och funderar på vad jag egentligen behöver ha med mig. Det känns konstigt att titta ut genom fönstret där regnet strilar ner och samtidigt fundera på vilka sommarkläder jag ska packa ner i resväskan. Idag är det mindre än en vecka kvar, och samtidigt som jag har funderat i en evighet över vad jag ska ha med mig känner jag mig otroligt oförberedd. Men en sak har jag förberett grundligt, nämligen packningslistan. Packningslistan är min bästa vän. Även om jag bara ska vara borta en natt skriver jag nästan alltid en sådan. Listan har tre syften;
1. Självklart är den till för att jag ska komma ihåg vad jag behöver ta med mig. Man ger hjärnan en rast om allt som ska kommas ihåg står nedpräntat på papper.
2. När jag väl packar är packningslistan ultimat som avbockningslista. Att ha en fullpackad resväska med en fullt avbockad packningslista överst är ren njutning.
3. När jag väl ska hem igen kan jag packa efter packningslistan så riskerar jag inte att glömma kvar något.

Listan är helt enkelt en ovärderlig vän inför och på resan. Jag har jobbat med packningslistor så länge jag kan minnas, men jag skulle tro att mina första listor uppkom, med viss hjälp av mina föräldrar, under min lägerperiod som infann sig mellan åtta- och 13-årsålder. Varje sommar åkte jag iväg på något slags läger, antingen 4H-läger eller ridläger. Inför ett läger var det extra viktigt med en packningslista till hemresan eftersom man oftast bodde ca 10 barn tillsammans och alla slängde sina saker i en och samma hög.

När jag rensade lite bokhyllor och skrivbordslådor för ett tag sedan hittade jag anteckningsblock med just dessa packningslistor. Jag kan se en viss skillnad mellan listorna då och nu. Till exempel prioriterar jag kläder framför godis och serietidningar nu för tiden. Nu för tiden har jag dessutom vetskap om att necessär inte stavas näsäsär. Men utöver det var det många saker som har bestått under alla dessa år. En sådan sak är koderna. För att listan inte ska bli allt för lång brukar jag använda mig av små koder, t för tvätt, f för framtaget men inte nedpackat ,k för skall köpas, och hb för handbagage. Dessutom är de indelade i spalter och kolumner efter typ av plagg och vart de ska packas ned. En rolig sak med listorna är att man får namnge sina kläder. Skriver jag ; den svarta tröjan har jag ingen aning om vilken av alla mina svarta tröjor jag menar. Då får man komma på små smarta namn för att skilja sina kläder åt, tex genom att skriva affären de är köpta i eller namnet på den personen man har fått tröjan av bakom.

Jag inser att man kan få en bild av mig som en väldigt organiserad människa. Men sanningen är det motsatta. Hade jag varit organiserad hade jag antagligen inte behövt skriva en packningslista två veckor innan avfärd. Då hade jag nog dessutom sett till att allt var tvättat och helt utan att behöva häfta fast en lapp i pannan om att använda kläder behöver tvättas. Jag hade antagligen inte behövt skriva upp ppfst (plastpåse för smutstvätt) på en lista för att komma ihåg att det är bra att ha med. Hade jag varit organiserd hade alltså en packningslista inte varit en nödvändighet. Men nu är jag otroligt oorganiserad och en packningslista är min livlina när jag är på resande fot. Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Jag kom precis på att jag har glömt skriva upp tandborste på min packningslista!

Ps. Om två veckor får ni läsa om Italienresan. Jag ska bara se till att skriva upp mitt namn på packningslistan så att jag säkert kommer hem igen.