Knallhatten Redslareds stolthet

Om man kör från Svenljunga mot Kinna har man efter bara några kilometer passerat ett hus på vänster sida.

Huset har inte sett mycket ut för världen på många år, och har man inte vetat om det är det inte ens säkert att man har lagt märke till det. Men frågar man någon i min farmors generation, förmodligen också i mina föräldrars generation så vet de alla vad Knallhatten var för något.

Slutet

Jag skriver ”var”, för sedan natten mellan fredag och lördag förra helgen finns inte Knallhatten längre. På BT kunde man i lördags morse läsa att ”hus i Redslared brinner för fullt”. Jag vill inte spekulera i varför det brann ner eller hur det började brinna men jag vill gärna berätta historian om Knallhatten. För jag tycker att ett hus med anor förtjänar ett värdigare slut än vad Knallhatten fick.

Ålderdomshemmet

Allt började på ett byamöte i Redslared år 1914. Man behövde ett ålderdomshem, och frågan ställdes om ett sådant skulle kunna finansieras med gåvomedel från bygden. Efter många turer fram och tillbaka stod tillslut Karlshem som huset döptes till klart och de gamla kunde börja bosätta sig i det vackra huset.

Väveriet

Tyvärr tryter informationen kring hur länge huset tjänade som ålderdomshem, men efter många år avvecklades ålderdomshemmet och huset blev istället väveri. Många ryamattsbottnar har vävts i huset i Redslared, och vävare runt om i bygden fick jobb tack vare väveriet. När väveriet lades ned ville ägarna hitta en ny uppgift åt huset och startade då Knallhatten- fyndaffären som nog alla äldre i såväl Kind som Mark har besökt.

Klädaffären

Jag fick tag på ett tidningsurklipp från öppnandet av Knallhatten och det är nog många som har svårt att tro att det söndagen den fjärde april 1971 rådde total trafikstockning i Redslared, men rubriken på artikeln lyder ”Söndagsöppet vållade trafikkaos, tusentals bilar i kilometerköer”. Anledningen till detta var att ägarna- trots att de fått avslag från kommunen – valde att hålla öppet en söndag. Något som inte var tillåtet på den här tiden. Som enda öppna affär skapade Knallhatten total hysteri. ALLA skulle dit, om inte för att handla så i alla fall för att titta på spektaklet, eller äta den utlovade bullen. I tidningen kan läsas att polisen i Kinna tillkallades, men att den ensamma konstapeln stod fullständigt handfallen då hans enda kollega hade fullt upp med att dirigera orienterare i Fritsla och han själv inte kunde lämna sin post. Redan här blev Knallhatten något av ett fenomen och så fortsatte det vara ända fram tills 1997 då affären stängdes.

Fenomenet

Kanske kommer du som läser detta lägga märke till det nu nedbrunna husskelettet på vänster sida några kilometer utanför Svenljunga längs med väg 156. Jag hoppas att du då kommer tänka att ”här låg ett hus med anor, ett hus som tjänat både som sista hem åt många av bygdens människor men också som arbetsplats åt många vävare och kanske framförallt som en av dåtidens mest uppmärksammade klädaffärer som lade grunden till det nya moderna söndagsnöjet”. För Knallhatten var och är ett fenomen.