Jag vill börja den här veckans
krönika med att säga att jag hade fel och att jag vet om det!
Jag satt där en söndagskväll efter
en natt av firande av min egen 25-årsdag och skrev en krönika lagom
till fettisdagen. Kanske var det just på grund av att jag firat hela
natten som jag fick för mig att semlan äts som fastebrytare när
den ju egentligen äts som fasteinledare. Jag insåg min fadäs
ungefär två timmar efter att tidningen skickats till tryck och det
fanns inte så mycket mer att göra än att stå för mitt misstag.
Kul att höra från er
Samtidigt är jag inte säker på att
jag är så ledsen för att det blev som det blev. Jag har nämligen
aldrig fått så mycket mail och kommentarer. Speciellt alla ni
medelålders och äldre män som bemödat er att skriva långa
förklarande mail till mig, kul att höra från er! Ni har varit rätt
frånvarande under de senaste fem åren jag har skrivit krönikor, så
det känns roligt att få veta att även ni läser dem!
Nu över till det ämne min krönika
den här veckan egentligen ska handla om.
58 år fel
Jag fick ett telefonsamtal på min
25-årsdag. Inget konstigt med det, men det här samtalet kom från
ett nummer jag inte kände igen och i andra änden presenterade sig
en dam vars röst och namn jag inte heller kände till. ”Nu undrar
du varför jag ringer” sa damen i andra änden, och det hade hon
såklart mycket rätt i. ”Jo du förstår jag fyllde år alldeles
nyss och i samband med detta fick jag en hel hög kort, dessa lade
jag upp och ned och sedan sprättade jag upp dem ett efter ett. Men
så fick jag upp ett kort med årtalet 1991 på framsidan och då
förstod jag att något måste blivit galet. Jag fyllde nämligen 83
år och är således född 1933 och inte 1991”. Damen hade helt
rätt i att något blivit galet, kuvertet hade trots att min adress
var rättskriven hamnat i fel brevlåda. I kuvertet, som för övrigt
innehöll ett mycket fint kort från min farmor fanns det dessutom
födelsedagspengar och damen som sprättat upp mitt kuvert blev
förfärad.
För både min och farmors skull
”Min första tanke var att jag skulle
tejpa ihop det och lägga det på lådan igen, men så tänkte jag
att du skulle ju undra om du fick ett uppsprättat kuvert, så jag
lade i ett eget kort med en förklaring och hoppades att brevbäraren
skulle hinna dela ut det innan helgen, så fick jag reda på att det
inte skulle hinna fram innan helgen, och då tänkte jag att jag
måste ringa, både för din och din farmors skull.” Vid det här
laget hade jag hunnit bli helt rörd av damens besvär för min och
farmors skull. Vi lever i en tid där mycket jävligheter pågår och
att då bli påmind på det här fina sättet om att det finns så
ärliga människor där ute var en av de bästa
födelsedagspresenterna jag kunde fått.
Tack så jättemycket!
I måndags låg det fina kortet,
pengarna och ett gulligt kort från damen i min brevlåda och jag
blev helt varm inombords. Det finns ingen gång som jag har känt mig
så tacksam över att ha en offentlig plats att uttrycka mina känslor
och åsikter på och den här veckan vill jag använda den till att
rikta ett stort rungande tack till damen! Tack för din ärlighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar