Revolution för svaga nypor

Jag ser mig själv som en ganska stark kvinna, någon som inte är rädd för att ta i och inte har problem att orka. Och den bilden skulle vara komplett. Om det inte var för burkproblemet.

Burkproblemet gör att tanken på att jag kommer bli en gammal ensam tant som dör av näringsbrist har slagit mig. Att bli äldre och ensam känns egentligen inte så läskigt i sig. Ensamheten kan vara skön, men inte om den är livshotande. Ensamhet och ålderdom kombinerat med burkproblemet är livshotande.

Fysiskt och psykiskt motstånd

När jag köper sylt, senap, gurka, rödbetor, ja egentligen vad som helst som kommer i glasburk möts jag alltid av ett starkt motstånd. Ett såväl fysiskt som psykiskt. Den fysiska handlar om att jag på fullaste allvar nästan aldrig kan öppna en burk, jag fattar liksom inte hur jag ska göra för att få upp locket utan att spränga ett eller flera blodkärl och detta har gett mig sjukt dåligt självförtroende.

Hånad av dem jag älskar

Ofta finns det folk med starka nypor kring mig som kan hjälpa mig att öppna burkar. Men den hjälpen är ofta fylld av hån. Min pappa brukar låtsas att han inte får upp locket men egentligen lättar han på det så att jag själv får upp burken medan han låtsas imponeras av min fantastiska styrka. Detta är inte en gest för att bygga upp mitt självförtroende, utan bara ett mer sofistikerat sätt att håna mig för mina svaga nypor. Min sambo skippar all finkänslighet och brukar öppna burkarna med vänster hand bara för att understryka exakt hur svag jag är.

Möjlig orsak till en förtidig död

När jag inte är omgiven av dessa trevliga män med starka nypor händer det att jag helt enkelt får strunta i att äta lingonsylt till mina köttbullar. Andra gånger får jag med våld försöka slå upp locket så att det tappar sin klämmande form. Dock får det effekten att burken inte sluter tätt och innehållet blir därför snabbt dåligt. Burkar och lock är alltså alltid ett problem. Och jag är på riktigt lite orolig för det ska bli min död.

Ett förnyat burksjälvförtroende

Döm därför om min förvåning när jag häromdagen skulle ta mig en saltgurka (ja det är gott!) och istället för att kämpa som en galning med den nya oöppnade burken lätt fick upp locket. Jag kan garantera att julens soffliggande inte har fått mina muskler att plötsligt byggas upp. Inte heller skulle jag säga att jag försökte öppna burken med ökat självförtroende. Tvärt om, precis som vanligt gjorde jag ett halvhjärtat försök eftersom jag egentligen visste att burken inte skulle gå upp. Ändå öppnades den enkelt. Jag tänkte att jag hade fått ta i en burk som någon öppnat redan i affären och förberedde mig på att äta härsken saltgurka (inte gott!) men sanningen var att det stora matföretaget som hade konserverat min gurka har gjort en satsning på burkar med nya lättöppnade lock.

Det nya locket är fantastiskt. Det är ett lock som inte bara stärker mitt självförtroende, utan framförallt kommer förhindra att jag blir en utmärglad tant som dör i ensamhet. Jag skulle vilja påstå att det här är en av de mest revolutionerade uppfinningarna sedan hjulet. Ett litet steg för matföretaget, men ett stort steg för mänskligheten!