Så är det på Gekås

Det finns en stor fördel med att bo i Kindsbygden. Eller det finns säkert många, men en av de största är avståndet till Gekås. Det är precis perfekt. Det är för långt för att man ska åka dit för ofta, men tillräckligt nära för att man ska kunna ta en eftermiddag i det stora varuhuset.

Roliga hattar och girlanger

Ofta har jag åkt till Gekås en vardag efter jobbet, men när det förra helgen vankades kräftskiva kändes det som om förmiddagen innan festen var som gjord för att åka dit och köpa kräftgrejer. 

Kanske borde jag och min vän vänt redan när vi såg att kundvagnarna var slut. Det kanske vi faktiskt skulle gjort, men vi var liksom så sjukt peppade på att köpa roliga hattar, girlanger, lyktor, servetter och annat dåligt papperstjafs till överpris som man behöver till en kräftskiva. Kanske skulle vi ändå ha tänkt en extra gång när vi såg väggen av människor precis i ingången, men vi liksom intalade oss att det skulle lätta upp bara vi kom in i butiken en bit.

Ute på en timma

Vi hade egentligen inte så mycket mer än kräftprylar på våra listor, men varuhuset är som de allra flesta vet stort, och vi hade fel, det hjälpte inte att vi kom längre in i det, människomassan var intakt. Efter att ha trängt oss fram till de få saker vi hade på listan utöver kräftprylarna var vi helt slut. Vi orkade inte ta ett steg till utan lunch. Planen var en snabb lunch och sedan kräftattiraljer. Vi trodde att vi skulle vara ute på en timme.

Julen är här

Vår tidsplan hade säkert hållit om inte hela Västsveriges befolkning bestämt sig för att luncha på Gekås samtidigt som oss. Efter en halvtimmes köande fick vi i alla fall vår mat, och de energidepåer som var farligt nära botten fylldes på igen. Vi pratade glatt om hur vi skulle pynta den lilla boden där kräftkalaset skulle hållas och glada i hågen tog vi oss ned till inredningsdelen för att mötas av... jul. Vart än vi såg var det tomtar, adventsstjärnor och julgardiner. Chockad gick jag fram till en kille i Gekåskläder och frågade vart jag kunde hitta saker till kräftskiva. Han tittade på mig som om jag var dum i huvudet och svarade; ”kräftgrejer?! Det var säkert tre veckor sedan vi slutade med det, nu är det jul som gäller. Så är det på Gekås”

Ur askan i elden

Förfärade och uppgivna tittade jag och min vän på varandra. Vi hade säkert spenderat tre timmar på Gekås redan och i vår vagn låg ingenting av de vi egentligen kom dit för. Varuhuset som tycks ha allt hade svikit oss. Vi insåg att det enda vi kunde göra var att ställa oss i den milslånga kassakön ut och sen springa in till mataffären och hoppas på att de kunde förse oss med saker till vårt kräftkalas. Väl ute ur varuhuset kändes det som om vi gått igenom en brottningsmatch och ändå saknades det viktigaste i våra påsar. Känslan av att gå ur askan i elden var stor när vi stegade in i en mataffär full av folk. Till vår stora glädje hade de ett visserligen ganska litet och urplockat, men ändock befintligt bestånd med kräfthattar, servetter och lyktor.

Matnyttig sensmoral

Det är inte ofta jag har matnyttiga sensmoraler i mina krönikor, men den här gången hoppas jag att alla kan ta lärdom av mitt misstag och förstå att vårt avstånd till Gekås ger oss privilegiet att kunna ta oss dit en vardagseftermiddag, åk därför aldrig dit en helg. Och framförallt, om ni bara är ute efter en grej, åk då till mataffären istället!