När hemma inte längre finns

Borta bra men hemma bäst. Ett slitet och klyschigt uttryck. Men ack så sant! Efter en veckas charter i Kroatien kändes det underbart att få komma hem. Sova i min egen säng med madrass istället för spånplatta som botten, äta ägg som inte kokts till studsbollskonsistens, andas luft som är frisk och kylig istället för kvav och fuktig, prata med folk på mitt språk om saker som är allmänt vedertagna i mitt land.

Det kanske låter som om min charterupplevelse var hemsk. Så var det verkligen inte alls. Resan till Kroatien var fantastiskt och jag skulle gärna åka dit igen. Men hemma är ändå alltid hemma!

Misär möter lyx

I samma veva som jag befann mig i Kroatien på lyxig charter befann sig människor i samma land men av helt andra orsaker. Orsakerna krig, misär och flykt. Kontrasterna blir så oerhört tydliga när misär möter lyx. På samma ställe som jag åkte till för att äta god mat, sola på fina stränder och bada i kristallklart vatten dör folk när de inte har några andra möjligheter än att fly. I samma hav som jag snorklar i och badar i drunknar barn vars föräldrar inte ser någon annan utväg än flykt. Dessa personer kan inte säga borta bra men hemma bäst. Eftersom hemma inte längre finns.

Att sätta sig in i en fruktansvärd situation

Starka bilder rör upp debatten ännu mer, och folk blir förvirrade. Hur ska jag göra? Vad är egentligen rätt? Jag är själv en av dem som satt där på en solstol och njöt av en drink i solen samtidigt som jag funderade på hur det är möjligt att lyx och katastrof kan samsas på samma plats. Självklart har jag funderat förut, reflekterat över flyktingarnas läge och försökt att på något vis sätta mig in i en flyende människas situation. Men det var när jag kom hem till mitt eget hus igen efter en härlig vecka i ett paradis där jag hade någonstans att bo, gott om mat, och hjälp att få bara jag bad om det och ändå kände den där hemkära lättnaden som jag på något vis ändå kunde tänka mig in i situationen. Tänk om hemma inte hade funnits, och om borta hade varit en otrygg plats där starka krafter motarbetar att jag ska få vara där.

Hemmakär och empatilös

De som höjer rösterna mot flyktingarna, som bildar symboliska murar vid gränsen, som säger att det inte finns plats och inte finns möjlighet att ta emot fler är kanske de som är mest hemkära. De älskar sitt land så mycket att det vill ha det helt för sig själva. Men samtidigt har jag svårt att förstå hur en hemkär person kan ha så svårt att sätta sig in i en annan persons situation. Man flyr inte om man inte måste. Hemma är alltid bäst. Till och med på en charter med reseledare på en ort där man som turist blir bemött med respekt och värme kan det kännas lite jobbigt, eller i alla fall knöligt, för allt är inte som hemma och det skapar en liten otrygghet. Men för mig är en resa en upplevelse som jag kan uppskatta för att jag kan återvända till min trygga zon. Så är det inte för en människa som flyr. Därför måste vi hjälpa till att få de människor som tvingas fly hit att känna sig, om inte som hemma, så i alla fall trygga och välkomna.

Jag kan ha det bra borta eftersom mitt hemma är bäst. Eftersom mitt hemma finns. Finns inte hemma måste borta bli ett nytt hem.