Populär för en helg

”Vi ska vara på deras land och fira midsommar”. En inte allt för ovanlig replik i dessa tider. Statsborna ser med förtjusning fram emot att få åka ut på landet och fira en riktig idyllisk och lantlig midsommar. Jag brukar i det här läget tala om lite surt att man faktiskt inte kan ha ett eget land, samtidigt som jag lägger till muttrande för mig själv, ”jaså nu duger det?!”.

Att alltid hamna i skym undan

I hela mitt liv som lantis har ett utav mina ständigt återkommande och största problem varit hur jag ska ta mig till och från stan och vem jag kan sova hos för att slippa åka nattbussen som ändå inte går ända hem. Jag har försökt få folk att komma ut och festa på landet, men allt som oftast hamnar vi i stan för att det är smidigast så. För alla utom mig då. Jag menar inte att låta bitter, även om jag är medveten om att det är precis det jag gör. Men vi lantisar har liksom alltid hamnat i skym undan i festsammanhang. Men så närmar sig då midsommarhelgen, och helt plötsligt blir vi superpopulära.

Primitivt och ursvenskt

Det är faktiskt riktigt underligt, som om alla utom vi lantisar drabbas av en lantlig masspsykos den här tiden på året. Helt plötsligt ska det åkas ut på landet, och då ska det vara så lantligt att vanliga villor i utkanten av Svenljunga helt plötsligt blir för centrala. Det folk vill ha nu är röda stugor med vita knutar så långt ifrån civilisationen man kan komma. Helst ska det inte finnas bilväg ända fram och inga moderna sanitetsanläggningar. Det ska vara primitivt och ursvenskt. Någon ska ha med hemgjord snaps som göms under en sten och någon annan ska försöka hoppa över sju gärdsgårdar för att plocka sju sorters blommor att lägga under huvudkudden för att drömma om sin älskade. Låt mig bara fråga när ni såg sju gärdsgårdar på samma plats senast?! Till detta ska det ätas omodern mat, borta är LCHF, chia-pudding, 5:2, sashimi och charkisar. Nu ska det vara rå, saltad och inlagd sill och potatis med såväl skal som jord på. Jag har läst någonstans att Marie Antoinette byggde små stugor som hon var i om dagarna för att hon tyckte att de fattiga böndernas boenden såg så gulliga och mysiga ut. På samma vis lajvar halva Sverige svensk torparfamilj under midsommarhelgen.

Tänder ett hopp

Samtidigt som detta beteende stör mig oerhört gör det mig lycklig, det tänder ett hopp hos mig. Ett hopp om att en trevlig och lantlig midsommar kan leda till fler lantliga fester. Och även om så inte blir fallet får man ju vara tacksam och nöjd för det man får. Att en storhelg har tillägnats oss lantisar är inte dåligt ändå. Det gäller att njuta av den korta men intensiva popularitet vi får åtnjuta under kommande helg. Och om vi lyckas hålla vädret i trim och plocka fram så mycket lantliga traditioner som möjligt så kanske vi ändå kan få statsborna att komma hit någon mer gång under sommaren. Kanske kan de lockas till en kräftskiva med argumenten att det inte finns några grannar som kan störas eller bostadsrättsföreningar som motsätter sig kräftspad på väggarna. Vem vet, om vi bara spelar våra kort varsamt och rätt kanske vi lantisar tillslut har lyckats göra alla högtider lantliga!

Glad Midsommar!