Läger för vuxna

Jag minns första gången jag skulle åka dit. Jag var nervös i flera veckor innan. Det var första gången jag skulle vara borta från mamma och pappa så länge och det pirrade i magen ordentligt när vi satte oss i bilen.

Vi var på väg till Ramsholmens 4H-gård. Jag, min bästa vän Sara, och min jättestora gosekanin Stampe satt där i baksätet uppspelta och livrädda, eller Stampe gjorde inte så mycket väsen av sig egentligen, men jag är säker på att även han tyckte att det skulle bli spännande att vara på läger i en hel vecka.

En av de roligaste veckorna någonsin
Jag kommer ihåg att vi möttes av en blond tjej som jag nu har insett inte kunde vara äldre än 20 år, hon hade ett brett leende och en t-shirt med texten ledare på. Vad jag inte visste, men som nog både ledaren och mamma och pappa anade var att när nervositeten släppte skulle veckan på 4H-lägret bli en av de roligaste och mest lärorika någonsin. Den här första lägerveckan följdes av ytterligare en året efter och ytterligare en året därpå. Sammanlagt tror jag att vi, Sara, Stampe och jag, var på fem läger tillsammans.

Som förvildade
Det som var så fantastiskt med att vara på läger var friheten. Vi var liksom frånkopplade från den riktiga världen, allt som existerade var bad, lek, skattjakt och marshmallowsgrillning. När mamma och pappa kom och hämtade oss var vi som förvildade. Veckan var samtidigt den kortaste och längsta på hela sommaren. Vi hann göra så mycket, skaffa så många myggbett, träffa så mycket nya vänner och skratta så vi fick ont i magen så många gånger. Vi ville aldrig följa med hem, vi ville stanna kvar i lägerbubblan resten av sommaren.

Jag ser verkligen tillbaka på de här veckorna med glädje. Många gånger har jag önskat att jag kunde åka tillbaka. Men jag blev vuxen och med vuxenheten kom ansvaret. Nu för tiden kan man  liksom inte bara isolera sig från omvärlden i en vecka för att bada och gå på skattjakt.

Eller kan man det?

Inga måsten, bara kul
Egentligen vet jag inte riktigt vad som stoppar mig från att gå på läger mer än rollen som vuxen. Jag tycker fortfarande att det är roligt att bada, leka, gå på skattjakt och grilla marshmallows. En vecka från verkligheten får man ju som vuxen ta när man till exempel åker på semester, så då borde det vara okej för mig att göra det för  att åka på läger. Självklart inser jag att jag inte kan dyka upp på vilket läger som helst för barn mellan åtta och tolv år, det hade gjort mig mer creepy än mysig, men det borde finnas läger för vuxna. Veckor där man liksom buntas ihop med ett gäng andra vuxna som man inte känner, och som går ut på att man ska göra just bara det som man känner för att göra för stunden. Inga måsten, bara kul. Kanske kan till och med Stampe få följa med. Jag tror att han saknar lägerlivet lite där han sitter dammig på min byrå i sovrummet.

Jag tror faktiskt att alla, oavsett ålder, skulle må bra av en veckas verklighetsflykt då och då!