Inte stöpt i samma form

I sviterna efter internationella kvinnodagen, där huvudfrågan som alltid var i fall det verkligen är befogat med en dag för kvinnor, vill jag passa på att belysa ett av de problem som tyder på att samhället inte alltid arbetar för alla kvinnors vällevnad.

Via en blogg som jag slöläser när jag egentligen ska plugga får jag nys om en engelsk webbsida som säljer kläder. Jag fastnar genast för att de har en kategori med kläder som kallas för ”tall” och är anpassade för att passa kvinnor som är över 175 cm långa. Jag är själv 178 cm lång och vet inte hur många gånger jag har stått och kämpat i provrummet för att få klänningar som ska ha en längd som slutar ”strax ovanför knät” att åtminstone täcka baken. Det kan låta som ett extremt stort icke-problem. Men det ligger så mycket bakom mitt personliga problem som faktiskt är ett problem på riktigt.

Borde bli förbannad

Det brittiska klädföretaget som ligger bakom webbhandeln är inte på något vis specialiserad på långa personer, de har även en kategori som de kallade ”petit” som är riktad till korta kvinnor och utöver de så kallade extra stora-storlekarna har de en kategori som kallades ”curve” och som namnet antyder riktade sig till kvinnor som har en kurvigare kroppsform.

Jag satt där och fascinerades över vilken smart lösning denna kedja hade på många kvinnors problem, och jag tipsade även min vän som också har svårt att hitta kläder på grund av sin längd, men i motsats till mig ofta får lägga upp klänningar och byxor, om kategorin petit. Det var inte förrän efter att jag hade suttit där en bra stund som jag insåg att jag inte borde bli så glad över att det finns en butik med kläder som inte är anpassade till en typ av tjej och en typ av kroppsform. Jag borde snarare bli förbannad över att inte alla klädbutiker har den uppdelningen.

Kanske bättre förr

I butiker som inriktar sig på kläder till män existerar det i mycket högre grad en acceptans för att alla inte ser likadana ut. Män kan ofta välja på tröjor och skjortor i olika modeller som är bredare över axlarna, har en större öppning i halsen, är smalare eller bredare i midjan och så vidare. Men vi kvinnor förväntas för det mesta att vara stöpta i en och samma, tyvärr rätt anorektiska, kroppsform.

Förr gick man till skräddaren och fick kläder uppsydda efter sina mått, då var det ingen som pratade om size zero, eller storlekar överhuvud taget. Idag står vi i provrummet på H&M och funderar på vad det är för fel på just oss som inte har en kropp som passar i någon av de tre alternativen small, medium eller large, det är faktiskt rätt ofta så att vi inte har mer än tre olika storlekar vi kan vara, vilket, när man tänker efter, är löjligt orättvist.

Jag blir trött på att behöva anpassa min kropp efter stora kedjors ideal, och är därför tacksam för att det verkar finnas klädföretag som har insett att människor ser olika ut, och mångfald inte bara är naturligt, utan också väldigt vackert!