Vintern rasat ut?

Som genom ett trollslag så blev det så äntligen vår, eller åtminstone sol i några dagar. Jag gick till skolan som vanligt i min vinterjacka, hade en förmiddag med lektioner, och när jag kom ut igen hade världen förändrats. Jag som bara några timmar tidigare hade varit så rätt i min vinterjacka och stora halsduk kände mig nu som en eskimå iklädd isbjörnspäls på en strand i Karibien jämfört med alla tjusiga människor som spatserade Göteborgs gator fram iklädda ljusa korta jackor och solglasögon.

Oupplyst och förvirrad

Jag kände mig helt förvirrad, när hade folk hunnit ömsa vinterpälsen? Jag såg till och med joggare i shorts och t-shirt, och själv hade jag inte ens hunnit fundera på att ta fram vårjackan ur garderoben hemma. Var det verkligen så varmt? När jag gick in på facebook var mitt flöde fyllt av folk i tunna jackor som satt och njöt i solen. Inte bara den verkliga världen utan även den virtuella skrek DET ÄR VÅR!! Det var verkligen som om alla i hela min omgivning hade kommit överens om att det minsann var dags att byta till sommarskrud men glömt upplysa mig om det.

Efter att ha gått omkring en stund i värmen insåg jag att jag var tvungen att göra något för att passa in. Så jag gick in i närmsta affär för att se om de hade ett par billiga solglasögon jag kunde inhandla, inte för att solen var så stark direkt, utan mer för att se ut som om jag också var en av dem som hade fattat att våren tydligen började just idag. Inne i butiken var det rusch, tydligen hade inte expediterna heller blivit upplysta om vårens plötsliga intåg, de sprang desperat runt och frontade diverse vårattribut, ett ställ med förra årets solglasögon i en salig röra kördes ut mitt framför mig och genast var vi ett dussintal som började rafsa i den röriga högen. Jag tittade upp och insåg att de människorna som liksom jag hade en alldeles för tjock jacka på sig befann sig inne i affären. Aldrig har väl så många repiga solglasögon i förra årets modell sålts på en dag. Vi stod på rad med våra glasögon i handen medan vi försökte se ut som att vi hade vetat hela tiden att våren var här.

En sång om blåsippor

Väl hemma slängde jag in alla vinterjackor i garderoben tog fram min tunna vårjacka och ett par vita skor, satte mig ute i solen och la ut en solig bild på facebook samtidigt som jag försökte ignorera det faktum att jag faktiskt frös lite, och att en känd visa om en blåsippa och barn som måste behålla sina skor och strumpor på spelades upp i mitt huvud gång på gång.

Dagen efter hade jag fått urinvägsinfektion. Vårhetsen hade ännu en gång övervunnit mitt förnuft trots att den kända visan har varnat oss för det sedan 1895.