Gammal och from?

Jag ska precis ge mig iväg till en spelning med Svenljunga ungdomsorkester när jag ser hunden. Han springer glatt omkring utan någon ägare i sikte. Jag kände visserligen igen hunden men visste inte vart den hörde hemma. Turligt nog för hunden och mig var den snäll och lät sig glatt fångas in. Dock återstod ett stort problem jag hade bråttom, och hunden vägrade tala om vart han bodde hur mycket jag än försökte lirka ur honom det. Jag insåg att jag skulle behöva ta hjälp av en rutinerad Holsljungabo för att få reda på vart hunden hörde hemma.

I samma ögonblick som jag ringer på det närmsta huset slår det mig att jag är klädd i svarta fotriktiga skor, nylonstrumpbyxor, knälång blå veckad kjol, en vit blus och slips. På gatan nedanför står min vän med hunden klädd exakt likadant. Jag inser att risken att de som bor i huset snarare tror att vi ska försöka få dem att finna Jesus än ägaren till hunden är stor. Jag inleder därför konversationen med orden: ”hej vi är på väg till en spelning” och en menande gest mot mina kläder och sen förklarar jag hundincidenten. Det går bra vi får en hjälpande hand. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur vi hade blivit bemötta om incidenten inte skett i Svenljungaområdet. Här har folk sett SUOs uniformer förut och vant sig vid att vi är ett gäng unga killar och tjejer som har en förkärlek för att klä oss likadant och marschera i takt efter vår store ledare tamburmajoren, också känd som Hasse Davidsson.

Jag brukar ofta få en stor suck från min sambo när jag byter kläder för tredje gången innan vi ska på fest, men kläder är faktiskt viktigare än vad man kan tro. Utomlands går vi i SUO ofta omkring i delar av uniformen i pausen mellan spelningarna, det finns nog inget plagg som jag har använt så flitigt som uniformen, men då får man också räkna med att få blickar från folk som helt klart undrar vad det är för ny modefluga de har missat. Men en sak som är positivt med uniform är att man nästan alltid blir vänligt bemött. Jag tror att uniformen får oss att se snälla och ordentliga ut, kriminella kvinnor bär inte veckad kjol.

I helgen var det inte bara vi i SUO utan även en dansk orkester som marcherade Svenljungas gator fram även de var klädda i en liknande uniform som vår. Orkestern kommer från Hadsund- Svenljunga ungdomsorkesters danska vänort och har en gång i tiden varit förlaga för SUO. Det är roligt att träffa likasinnade från en annan del av norden, och trots eller kanske på grund av vissa problem att förstå varandra kom vi bra överens. Förutom att få alla danskar att vika sig dubbelt av skratt när de bad svenskarna uttala orden rød grød med fløde så hade vi även en hel del gemensamma aktiviteter, och ännu en gång blev det tydligt vad kläder har för betydelse. Medlemmarna i orkestern som vi hade trott var i 25-årsåldern när de bar uniform tappade tio år när de tog på sig sina vanliga kläder. Man ser alltså inte bara väldigt from ut i uniform utan också äldre. Kanske ett tips för er som inte har åldern inne för att komma in på krogen? Jag har hört att uniform är det senaste!