Underbara vår?

Ibland är inspirationen som bortblåst. Jag går i flera dagar och funderar och hoppas att någon ska kasta en bra krönikeidé på mig. Men det funkar tyvärr inte riktigt så. Det finns en massa trevliga saker att skriva om. Det händer saker runt om i bygden, det är kosläpp och vårkonserter, studenter och baler närmar sig, Kristi himmelsfärd lovar en efterlängtad långhelg med förhoppningar om vackert väder och folk verkar inte ha en ledig stund över. Det är så i maj, folk vaknar till efter vinterdvaland och kommer på att trädgården behöver grävas upp och huset behöver en upprustning. Så länge man får vara utomhus kan jag tänka mig att ägna mig åt måsten men att sitta inomhus är nästan fysiskt omöjligt. Det är inte lätt att försöka skriva en krönika när solen lyser och fåglarna kvittrar och det faktiskt har varit riktigt bra väder i flera dagar. Jag vill ut i våren. Men a man's gotta do what a man's gotta do, eller ja snarare a woman.

Så vad skriver man om i en krönika som kommer ut strax innan en av de mest vårliga helgerna på hela året? Vårtecken kanske?

Det sägs att fint folk kommer sent, men vårens sena intåg var nästan pinsamt försenat i år. Vi väntade och väntade. Hoppades att få se i alla fall en liten snödroppe innan september, men utsikterna var inte goda. Men nu har den kommit och med den alla vårtecken. Förra veckan hölls en himla massa tal runt om i Sverige, då var det Valborgsmässoafton och vi talade till våren. Jag kan tänka mig att en hel del vårtecken räknades upp då. Men vad är ett vårtecken egentligen? Måste det vara en vacker blomma en glad fågel eller en värmande sol? Vi förknippar vårtecken med något positivt och vackert. Men ett tecken på att våren har anlänt behöver ju faktiskt inte vara positivt.

När snön smälter bort kommer snödroppar och krokus upp men också gamla plastkrukor och söndriga utemöbler. När solen värmer en vägkant tittar tussilago fram, men också gammal hundskit och ruttna löv som tillsammans skapar en minst sagt oangenäm odör. Men de är ju alla vårtecken.

En annan sak som våren för med sig är människans längtan efter eld. Med våren väcks pyromanen inom oss. Plötsligt ska det eldas i släntar och på åkrar. Luntningen hjälper visserligen nytt fint gräs att komma fram men det leder också till att deltidsbrandmännen får gå upp till heltid. Men visst är det ett vårtecken.

Själv har jag upptäckt att våren medför publik på mina springrundor. Jag måste helt plötsligt sträcka på mig, suga in magen och springa i ett mycket högre tempo än vad jag orkar, man vill ju inte verka otränad. Värst är när jag möter ett helt fotbollslag med vältränade män i spåret, då springer jag som om jag tränade inför maraton samtidigt som jag vill lägga mig i diket och kräkas. Kanske inte ett uppenbart vårtecken för andra, men för mig är det ett av de klaraste tecknen på att våren har kommit.

Men kanske är de negativa vårtecknen lika välkomna som de positiva så länge det faktiskt blir vår!

Härlig helg till er alla!