Jag befinner mig på en dansbanan i
Holsljunga och jag har tillbringat största delen av kvällen på
dansgolvet dansandes och skrattandes, precis som mina föräldrar
gjorde när de var unga och jag befinner mig på en plats som jag vet
att mina morföräldrar har besökt många gånger. Hemma i trägården
utanför Sexdrega står det till och med ett hundhus byggt av brädor
från den gamla dansbanan i Holsljunga, brädor som min morfar tog
till vara på när den revs.
Nu för tiden hör inte en dans på en
dansbana en lördagskväll till vanligheterna, åtminstone inte i min
generation. Vi ägnar oss åt den modernare varianten som innefattar
ett svettigt dansgolv, en DJ som spelar lite för hög musik och 200
personer som gör allt för att se sexiga ut när de ensamma dansar
stående på samma ställe hela kvällen. Det hela avslutas med den
obligatoriska kebabrullen. Och det skiljer sig en hel del från det
jag gör just den här lördagen på festen efter Holsljungamarschen.
Min farmor har ibland frågat mig om jag har varit ute och dansat,
och någon gång vet jag att hon undrade om det var många som bjöd
upp mig. Jag har försökt förklara att det inte riktigt går till
så längre, om vi dansar gör vi det själva. På så sätt har vi
både utplånat den ångest som jag har förstått att ordet
panelhöna kunde framkalla men tyvärr håller vi också på att
utplåna den glädje som en härlig dans tillsammans framkallar.
Jag vet att min farmor aldrig kommer
förstå glädjen i att skaka rumpan på en trång nattklubb, men hon
kan i alla fall glädja sig åt att hennes barnbarn och många i
hennes generation trots deras ringa ålder fortfarande vet hur man
får igång ett dansbanegolv i Holsljunga. Ett golv som har bjudit på
dans i nästan 60 år. Trots att det sällan erkänns uppskattar vi
gamla schlager- och dansbandsdängor från ett äkta liveband på en
scen. I mångas öron, inte minst min egen generations kanske jag
låter både bonnig och lillgammal när jag förklarar min kärlek
till något så gammalmodigt som en dansbana, men ordet äkta
genomsyrade min kväll. Äkta musik, äkta dans och äkta glädje.
Kebabrulle i all ära men efter en rejäl bugg var det enda jag
önskade mig en varmkorv med bröd och det kunde jag få av de
trevliga människorna som sålde äkta nattamat med äkta entusiasm.
När jag lämnade dansbanan och tittade
bakåt och såg alla lampor, hörde skratten och musiken reste jag
tillbaka 50 år i tiden. Min mormor är tyvärr inte i livet längre,
men jag kan slå mig i backen på att det jag såg när jag virvlade
runt på dansgolvet var en reflektion av den himmel där min mormor
och morfar satt och gladde sig åt att den yngsta generationen har
lika roligt som de en gång i tiden hade. För oavsett hur gammal man
är eller vilket decennium man är född har vi alla en sak
gemensamt, äkta glädje upplevs tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar