Stora äventyr i små format

Om ni hör ordet äventyr vad tänker ni på då? Kanske på att bestiga Mount Everest, vandra genom en obebygd djungel eller tågluffa genom Asien? Eller, om ni är i min ålder, tänker ni antagligen på att resa till och leva i Australien på egen hand, att jobba som au pair i Spanien eller kanske plugga i USA. Men ett äventyr kan även vara något som inte är bestämt sedan innan. Nödlandar du med ett flygplan på en öde ö och tvingas överleva vardagen med flera för dig helt okända människor är du också med i ett äventyr, och kanske också en tv-serie. Många av de filmer jag tvingas genomlida med mina vänner som inte alltid är sugna på att se ännu en romantisk komedi handlar om äventyr. Att måla upp bilden av ett äventyr är inte svårt. En muskulös och manlig hjälte, ett stackars flickebarn i nöd och några tjuvar, mördare eller kannibaler i ett land långt, långt borta. Men om man inte befinner sig i en actionrulle är det svårare.  

Vad är det egentligen som definierar ett riktigt äventyr? Kan man hitta äventyr på hemmaplan, eller måste man åka till andra sidan jorden? Jag antar att Australiensarna tycker att en tripp i Sydney är ungefär lika mycket ett äventyr som vi tycker det är att besöka Svenljunga. Men kan vi verkligen definiera Svenljunga som motsatsen till äventyr? Det kanske går att hitta äventyr där med, eller? Det kanske räcker att söka jobb i Tranemo, börja på gymnasiet i Ulricehamn, byta arbetsuppgifter inom samma arbetsplats man har jobbat på i 20 år, eller åka buss till Göteborg för att uppleva äventyrskänsla?

I måndags klev jag på bussen till Göteborg klockan 08.10 från Borås. Jag var på väg mot ett äventyr. Det kände jag i hela kroppen. Men bussen skulle inte stanna på Landvetter för att jag därifrån skulle ta ett flyg till andra sidan jorden. Nä, bussen skulle stanna vid Korsvägen mitt i Göteborg, och därifrån skulle jag ta en spårvagn till Vasaparken. I Vasaparken fanns mitt äventyr. En stor och gammal byggnad med iInskriptionen Göteborgs universitet över porten. Den porten som jag ska gå igenom idag. Idag är nämligen första dagen på fem års pluggande för min del. För mig är det ett stort äventyr bara att ta mig till Vasaparken helt själv, att åka spårvagn och att utan att känna mig osäker eller dum försöka följa storstadens rutiner.

Det finns nog inte många som skulle föreslå en tripp till Göteborg som ett exempel på ett riktigt äventyr. Det är ingen stor grej att gå på rätt buss och spårvagn. Men det är inget jag är van vid att göra. Det var lite nervöst. Kanske skulle jag åka åt fel håll eller aldrig hitta hem igen. Men jag klarade det! När jag stod där utanför den gigantiska byggnaden i Vasaparken kom jag på vad som egentligen definierar ett riktigt äventyr. Det handlar om att bevisa endast för sig själv att man minsann vågar. Vågar testa på det nya och läskiga. Det är då man får den riktigt härliga självkänslan, som är äventyrets mål. Allt nytt är ett äventyr antingen man befinner sig i Svenljunga, Australien eller Göteborg.