En riktigt God Jul (v.51 2011)

Tomten kröp suckandes upp ur hålan under reningsverket där han hade bott de senaste 80 året. Ända sedan ladugården revs och denna byggnad uppfördes hade det då och då runnit mystiska bruna substanser ner för tomtens väggar. Men han var inte den som klagade, fanns det något som höll människorna borta så var det dålig lukt.

Det var två dagar före julafton och regnet strilade ner. Tomten sträckte på sin krumma rygg och såg sig om. För 100 år sedan hade den stora gården med vidsträckta ängar legat där de gråa radhusen nu missprydde det en gång så vackra landskapet. Han muttrade för sig själv, nu för tiden hade människorna inte ens vett på att ställa ut gröt till honom. Det var bättre förr, då visste människorna att det var bäst att hålla sig väl med tomten. Då var han glad och rund och julen var hans favorithögtid. Nu för tiden tänkte människorna bara på sig själva. De flesta verkade till råga på allt tvivla på hans existens. Sånt skitsnack! Han hade levt mer än fyra gånger så länge som de allra äldsta av människorna och så kommer småglinen och påstår att han inte finns.

Tomten vaknade upp ur sina funderingar av en kaskad smutsvatten som vätte honom från topp till tå. Surmulet vred han ur sin gråa luva, de där bilarna hade han svurit långa ramsor över många gånger. De kom i ilfart och såg sig inte om. Att en gammal tomte skulle behöva oroa sig för att bli dränkt så fort han gick utanför dörren var skandal. Han lunkade iväg längs vägkanten. Han behövde inte oroa sig för att någon skulle upptäcka honom. Nutidens människor var alldeles för upptagna med att prata i telefon samtidigt som de körde och matade barn för att notera en liten grå figur i diket.

Han stannade till när han hörde ett skrik. Försiktigt klättrade han upp längs en vissen humleranka för att kunna kika in genom ett fönster. Inne i lägenheten rådde total kaos. På golvet låg en salig blandning av leksaker, skor, kläder och mitt i allt satt ett barn och grät. En kvinna sprang omkring med en damsugare och försökte hitta tomma ytor att rengöra i det stökiga rummet. Samtidigt som hon stressat försökte få barnet att sluta gråta. Tomten hann nätt och jämt hoppa ner från sitt gömställe innan en man plötsligt stormade ut genom dörren. Han verkade upprörd och hoppade in i sin bil och körde iväg med en rivstart. Tomten tyckte synd om det lilla barnet och försökte påkalla hennes uppmärksamhet. Små barn som ännu inte hade fördummats så mycket av sina föräldrars pladder trodde på tomten, och var dessutom bra på att bevara en hemlighet. Flickan tittade upp och tomten vinkade diskret. Han såg hur flickan stelnade till och tveksamt gick fram till fönstret. Han viskade något till henne genom rutan och hon sken upp och sprang iväg.

Tomten gick tillbaka till sin skitiga bostad, men kände sig gladare än vad han hade gjort på länge. Han vaknade tidigt nästa dag. Det var fortfarande grått ute men det kändes kyligare och bilarna som kantade gatan hade ett lager frost över vindrutan. Han tassade bort till den lilla flickans hus. På trappan stod det en tallrik med gröt, precis som hon hade lovat. Han åt långsamt och njutningsfullt. Hon hade läst sina sagor och toppat gröten med honung precis som tomtar vill ha det.

Vid niotiden började radhuslängan vakna och tomten höll sig undan. Det här var den värsta dagen på hela året. Folk skrek och gormade på varandra, julgranar skulle köpas (så fånigt, det var väl bara att gå ut i skogen och hugga sig en), de sista julklapparna skulle inhandlas och sen var det ju all mat som skulle lagas och så den sista städningen. Folk idag hade inte vett på att låta jullugnet infinna sig. Det dagens människor skulle hinna med på tre dagar tog folket förr tre veckor att göra. Då var lugnet prioriterat. Nu för tiden gick folk kurser för att lära sig andas.

Men när kvällen infann sig gjorde så även lugnet. I ren utmattning hade folk äntligen slagit sig till ro. Så var det varje år. Tomten trodde alltid att i år skulle det inte hinna bli någon jul, men på något vis lyckades de, nutidens människor, att få ihop det.

Julafton grydde gnistrande av nyfallen snö. Och i ett av radhusen i det lilla området som en gång varit en stor gårds marker sprang en liten flicka upp ur sängen. Hon var ivrig att se vad som fanns under granen. Där inslagen i brunt papper låg ett paket med en lapp fastknuten i ett snöre. På lappen stod det God Jul från tomten. Hennes föräldrar tittade förvirrat på varandra, ingen av dem kunde erinra sig att de hade köpt ett paket i den formen. Förtjust slet flickan av pappret och skrattade högt när en vacker handsnidad kälke skymtades under pappret. Hon tittade upp. I fönstret satt en liten man med grå luva. Han log för första gången på väldigt länge, och den lilla flickan log lyckligt tillbaka.

Ännu en gång skulle en julafton bli av, och den hade inte ändrats mycket de senaste hundra åren. Den tillhörde fortfarande barn med tindrande ögon.