Nyårsafton är till för drömmar (v.52 2011)

Det där med nyårslöften. Jag har haft några olika genom åren; inte äta godis, bli bättre på att motionera, sluta bita på naglarna (det var lätt eftersom jag inte bet på naglarna innan), inte skjuta fram saker till sista stund, med mera. Men i år tror jag att jag slopar det där med nyårslöften. Ordet löfte är så hårt, och skapar mest ångest eftersom jag framme i mars-april redan har brutit det många gånger. Så i år tänker jag istället ägna mig åt nyårsdrömmar!

Idén, eller snarare inspirationen fick jag en vanlig eftermiddag på jobbet. Som ur tomma intet stegade en man in i fikarummet och utan att någon direkt uppmanade honom till det började han berätta om sitt liv och sin dröm. Han befann sig väl någonstans i 65-70-årsåldern. Hans historia handlade om hur han hade gått från svetsare till skogsägare och nu hade uppfunnit en ny sorts skogsmaskin som han hade tagit patent på. Ämnen som egentligen inte intresserar mig, men hans engagemang och sätt att berätta fick mig att verkligen spetsa öronen. Det som fascinerade mest var hans brinnande intresse. Övertygelsen om att andra var intresserade av hans liv gjorde honom intressant.

Hans berättelse påminde mig om en kvinna jag hade hört på radion några dagar tidigare. Hon arbetade som kreativitetsforskare. Ett yrke vars existens för mig var okänd. Jag lyssnade bara med ett halvt öra eftersom klyschiga uttryck som att följa sin dröm eller våga gå sin egen väg triggar mina kräkreflexer. Men den här kvinnan verkade veta vad hon pratade om. Hon sa bland annat att det är väldigt lätt att ha en idé eller en dröm, men att genomföra den är destå svårare. Där kände jag igen mig. Det är inte svårt att komma på idéer och ha drömmar, men så fort det kommer till genomförandefasen är det som att en naturlig varningsklocka ringer. Man är så rädd för att göra fel så att det tillslut inte känns värt att ens försöka.

Jag tror att mannen som stegade in i fikarummet främst fascinerade mig eftersom han faktiskt hade gått från dröm till idé och senare till verklighet.

Han hade gått all in i sitt projekt. Kanske kände han att det bara kunde bära eller brista, och om det brast behövde han i alla fall inte grubbla på vad som hade hänt om han inte hade vågat följa sin idé. Det är sällan man utför något och sedan ångrar det.

Så mitt nyårslöfte blir att tillåta mig själv att drömma. Något som inte känns speciellt svårt, men som jag hoppas ska få min kreativitet att flöda. Ibland blir jag stressad över att mina drömmar kan handla om göra färdigt en tavla jag har börjat på, medan andra verkar drömma så stort. Göra karriär, flytta utomlands, bli rik. Men då brukar jag tänka att det är bättre att faktiskt uppfylla några små drömmar än att hela tiden tråna efter något större och missa de små chanserna på vägen. För vem vet kanske är det just ur en liten dröm som uppfylls som en större dröm föds. Drömmar är inte något man föds med det är något man skapar och får på vägen.

Gott Nytt År alla ni som har gjort att en av mina små drömmar, att få skriva, har vuxit till en stor!